asdfghjk

Idag har grodorna kommit och gått, jag har helt enkelt haft svårigheter med att göra mig förstådd. Men det är inte så enkelt alltid, speciellt när folk inte förstår Fia-språket. Sen så kan det också vara så att munnen rör sig snabbare än hjärnan hinner med, inte lätt när man har så mkt å säga å så kort tid på jorden.

I skrift lyckas jag dock för det mesta göra mig förstådd (om jag inte burstar ut i stor iver över något, då blir det pannkaka över det hela). Men så är det att vara Fia. Ni skulle höra hur min familj låter så kanske ni förstår vart jag kommer ifrån. Grammatik existerar inte, inte heller logiska meningar. Men vi förstår alltid varandra ändå.

Hur ironiskt är det inte egentligen, då det nu blivit så att jag - en konstigt talande norrbottning - funnit min livs kärlek i en ännu mer konstigt talande skåning. Vårt liv tillsammans är bäddat för att bli ett liv fylld av missförstånd och syftningsfel. Och inte nog med det, jag hör ju dåligt också. Det är något som de flesta nog inte tänker på. Har svårt att hänga med i vanliga samtal ifall det går för snabbt, och speciellt när det är många som pratar med varandra. Helt obegripligt blir det om två talar med mig samtidigt i en bullrig miljö.

Men men, ibland ska man bara inse att man är en smått handikappad tjej som försöker övertyga sig själv om att man inte är handikappad... både hörselmässigt och språkmässigt... =)

/Fia out