torsdag, september 13, 2007

En ganska chockerande sak..

Storebror ser dig...

Inte nog med att man ska oroa sig för att arbetsgivare kan surfa fram ens blogg, nu är det tydligen praxis bland myndigheter... Då är frågan - vad väger störst: rätten till ett privatliv eller yttrandefrihet?

Jag säger... orka?

/Fia

8 kommentarer:

Martina sa...

Jag funderade på att skriva om detta på min blogg, och föreslå att vi alla, varje dag, skriver om ett politiskt inkorrekt ämne som man ställer sig bakom. Om alla gör det så har arbetsgivare m.fl. ingenting för att surfa runt på folks PRIVATA bloggar... för alla kommer att framstå som lika vansinniga.

Fia sa...

Coolt, får jag välja dödsstraff... jag tänkte förespråka att vi börjar använda dödsstraffet i sverige igen, men inte bara på grova brott som mord och våldtäkt utan även på ekonomisk brottslighet och koppleri. Jag tror det kommer bli en HIT! =)

Martina sa...

Dödsstraff för ekonomisk brottslighet kan jag också ställa upp på... iallafall om brottslingen redan är rik och bara vill berika sig ytterligare på sitt brott.

Anonym sa...

ha ha ha... underbar diskussion tjejer =) Jag ska inte säga vad jag tänker i ämnet, men Martys förslag om att alla alltid skriver politiskt inkorrekt är inte helt fel.... tål att tänkas på =)

Anonym sa...

Hey, var inte det där min idé?
För övrigt så har jag en massa bra idéer till politiskt inkorrekta topics som man kan diskutera. Tror dock inte det är lämpligt att nämna dom här.

Nina sa...

det finns en del fördelar med att ha det namn man har, de kommer få det svårt att skilja mej från mängden :) jag kan tänka mig att det är nyfikna 40-åriga skvallertanter som sitter och förfasar sig över vad folk skriver i sina bloggar. jag har försökt komma på saker som är politiskt inkorrekta men det står alldeles stilla, jag är nog för pk helt enkelt...

Fia sa...

Mogsy: Jo, visst tål det att tänkas på.
David von Karlsson: håller med dig om att dina topics nog inte lämpar sig för mina kommentarer.. ;) Nina: Jag är också ganska PK tror jag, mer än jag vill erkänna. Och sen hjälper det ju att ha ett namn som smälter in i mängden... ;)

Martina sa...

När man är en av två med samma namn i hela landet (och den andra dessutom har ett dubbel-efternamn, så egentligen den enda i Sverige som heter exakt så) så kan det vara lite svårare...