Nu har jag äntligen läst ut DaVinci-koden och tänkte delge mina sista tankar om den innan jag lägger tillbaka den på bokhyllan och glömmer bort den i några år.
Från bokens början till dess slut har mina åsikter om den varierat stort. Först kändes det mest som om Dan Browns mål med boken var att visa vilket snille han var. Han kastade fram det gyllene medeltalet, fibonaccios talföljd, daVinci's olika teorier och massor andra fakta som, hur intressant det än var, gjorde Langdon och Neveu till insufferable know-it-all's. Det blev helt omöjligt att relatera till dem, vilket gjorde att boken sjönk i mina ögon. Men sen när de flydde till London och handlingen kom igång på riktigt... då kunde jag knappt släppa boken över huvud taget...
Förut sade jag att jag inte gillar Dan Browns korthuggna skrivstil, men det stämmer inte riktigt. Jag respekterar Dan Browns skrivstil, den funkade i vissa kapitel, medan andra kapitel sög. Vad jag gillade mest med boken var hans sätt att beskriva Teabing och Läraren som två olika personer, samt hans karaktärisering av Silas. Silas var den person som fick vara mänsklig och fela - visst, han var en mördare - men vi visste alla var han kom från och vad han varit med om. För mig blev han den mig den person som jag sympatiserade mest med...
Det är underligt hur det kan bli ibland...
Nu ska jag slöa vidare!
/Fia over and out
Garmin BC 30 Wireless Backup Camera
3 år sedan
5 kommentarer:
oh... SPOILERS!! nog för att jag redan läst boken och de flesta jag känner också, men ändå ;)
Jo, jag tänkte att de flesta nog redan läst eller sett filmen så det kan ju inte komma som en nyhet för någon.. =)
har du läst Angels and Demons? Den boken skrev han innan Da...
Jag tycker att historiedelen i boken kan vara intressant, men tycker att själva berättandet blir väldigt överdrivet.
Nope, har faktiskt funderat på att läsa den med... är den bra?
Den är precis likadan som Da Vinci-koden (tycker jag iallfall, men andra verkar tycka att den är "mycket bättre").
Skicka en kommentar