Sneak, sneakier, cat

Igår köpte jag och Tommy en spegel och en matta på Jysk, båda var riktigt billiga så vi är riktigt stolta över våra kap. Vi var lite oroliga dock över att katterna skulle klösa på mattan och Tommy sa att han skulle vara lycklig om de lämnade den i fred ett litet tag i alla fall... Och visst verkade det hoppfullt igår kväll, de nosade lite på den (å var på väg att klösa någon gång men stoppade sig själva då vi hojtade) men den var då hel när vi gick och la oss... och katterna låg så snälla å söta å sussade...

I morse när jag kom ut var det en helt annan historia. *stor suck*

Det var inte speciellt synliga märken, man upptäckte det mest på att tråden krypit ut, men det var ändå tydligt att dom varit där... Tommy har fortfarande inte sett det eftersom han ligger och sover, och jag ser inte fram emot att berätta det för honom... Funderar på hur det är bäst att lägga fram det... "älskling, du vet hur du alltid älskat trasmattor..?" skulle ju vara en bra line, men nu är det så att han inte alls älskar trasmattor, och dessutom inte är så där överförtjust i mina klösande monster heller... =/

Jag har nu intagit försvarsposition sneaky för att försöka få dem att sluta vara på mattan, och legat och lurpassat med vattenflaskan bakom dörren, men så fort jag har hört något som liknar klös så har de varit borta så fort jag hunnit dit. Istället sitter de som tända ljus i soffan och bara väntar på att jag ska tro att de har lagt av, så att jag lägger ifrån mig vattenflaskan... Hur sneaky jag än försöker vara så är de ju trots allt katter, de har infödda supersnabba reflexer. Det heter trots allt "sneak; sneakier; cat"

/fia out