Elvis efter berömmelsen lagt sig

Huuh, varför har jag blivit så jäkla bekväm av mig? Orkar aldrig gå på fester, orkar knappt klä på mig utan går omkring i långfillingar och huvtröja, med rufsigt hår och osminkade trötta ögon. Vad hände med mig? Jag tror jag blivit allt för bekväm i min tillvaro. Om man jämför mitt liv idag med för hur det såg ut för något år sen, så kan man snabbt konstatera att jag blivit slö, något tråkig, grå, med en putmage full av chips och godis. Jag är Elvis efter berömmelsen lagt sig. Fast istället för knark har jag godis...

Känner mig lite filosofisk idag, så bare with me...

"Om man skulle jämföra mitt liv med en berg och dalbana..."

När jag var liten så hade jag min första topp, hade en underbar barndom med mycket lek och stoj. =) Sen när jag blev kring 14-15 så svängde det abrupt åt sidan och skakade om mig en hel del, sen då jag började på gymnasiet så gick det fortare och fortare, och jag rörde mig uppåt. Vid 20 hade nog min vagn klättrat upp för den högsta toppen, (hade flyttat hemifrån och börjat på universitet) det hade varit kämpigt men ständigt intressant. Massor av liv och rörelse, jag var i mitt absoluta esse. Sen så började det rulla nedåt, fortare och fortare, tills det blev för mycket... Nu har jag kommit ned på jorden igen och allt är en enda lång raksträcka.

Man skulle kunna säga att jag landat.


/Elvis has left the building