Familjen...

Jag är fortfarande mycket hostig och har förkylningsfeber så jag tog ett moget beslut att stanna i sängen hela morgonen och inte åka till AF... (jag hoppas min handläggare inte tror jag fejkar min sjukdom bara.) Jag är glad att jag stannade hemma, för litet senare fick jag ett samtal från min bror Johan. Vi pratade en lång stund om jobbsökande och diverse annat, och sen när han lade på ringde jag direkt upp mamma och började babbla med henne i nästan en timme, och sedan med pappa ett par minuter. Pappa skall fara till Maavas (fjällen) och pimpla, och eftersom han varit litet sjuk på sistone var jag litet orolig för honom och var tvungen ge han ett par varningar om att inte drunkna i isvakar och bli uppäten av björnar. Han skojade om att en örn kanske skulle komma och försöka flyga iväg med honom, men då sa jag att "det är ju ingen fara, du är alldeles för fet för det!"

När jag steg upp var morgonen redan över och jag åt frukost runt ett... Jag är på sprudlande bra humör efter att ha fått en stor dos av familjen. Jag gillar min familj, till skillnad mot de flesta svenskar. Vet inte vad detta underliga beteende kommer ifrån, måste vara från all god mat jag fått av mamma. Och av ett par slag i huvudet från en ketchupflaska. ;)

Det var extra kul att höra av Johan eftersom vi inte hörs så ofta. Jag ringde han för en månad sedan men utöver det brukar vi prata via mamma och pappa. Det är inte det att vi inte tycker om varandra, vi är bara väääldigt dåliga telefonringare. Min andra bror David brukar jag prata med litet oftare, då jag ringer upp mamma och pappa (vilket jag gör ganska ofta), och via denna blogg bland annat (Hej David!!).

Min familj är bäst! =)
/F over and out