Är nu på bättringsvägen och har faktiskt orkat gå till ica nära (10 min bort) både igår och idag. Det har varit otroligt varmt med solsken och fågelkvitter, och mycket har förändrats i rabatterna och i buskarna under tiden jag varit sjuk. Våren är verkligen här! Jag ska försöka sno en kamera och ta litet bilder av ett favorithus jag går förbi då och då, de har en stort träd med vita blommor som påminner litet om en hägg men är nog inte det.
Under helgen har jag sett på TV och haft lagom skoj. Dock så har det dykit upp en hel del intressanta serier; Dirty Sexy Money, Robin Hood, Chuck, Cashmere Maffia... Och så har vi glott på Power of 10 och Postkodsmiljonären, som faktiskt är rätt så roliga program (iaf för mig som gillar frågesport!).
Vad som varit bäst med att sitta instängd och vara sjuk är att när hjärnan kickade igång igen efter febern så var den full av idéer. Min hand bara grabbade en penna och började skriva. Jag har skrivit ungefär ett halvt kollegieblock nu med plot och bara älskar det. Det jag skriver nu är kopplat till mitt tidigare arbete, men utspelar sig en generation före mina hjältar föddes. Jag har kommit fram till att jag är tvungen att skriva denna historia först för att själv få veta exakt vad som hände innan min ursprungliga historia kickar igång med mina ursprungliga karaktärer.
Och det lönar sig verkligen! När historien började utveckla sig på pappret märkte jag plötsligt att karaktärerna blev levande. Jag kunde hoppa mellan dem och veta exakt hur de skulle låta, bete sig och se ut. Det känns så äkta, ibland är det som om historien skriver sig själv och jag sitter och ser på... Jag överraskar mig själv med att knyta ihop saker som jag trodde var helt olösliga, på ett sätt som verkar så genomtänkt - det verkar som om det är vad som varit meningen ska hända hela tiden, fast jag inte vetat om det själv! Det är som om allting redan finns där uppe i huvudet men att en del saker är undangömda till precis rätt tillfälle så att jag inte skall blanda ihop allting. (Det vore väldigt praktiskt om det var sant!)
Nu förstår jag exakt hur Neil Gaiman har det...
/F over and out
Garmin BC 30 Wireless Backup Camera
3 år sedan
2 kommentarer:
Vad duktig du är =) Hoppas att man snart får tillfälle att läsa den första boken i din bokserie =) Själv sitter man på skolan å är monsterless på sin uppsats och handledaren som aldig hör av sig... Miss U long time
Tack vännen min! =) Jag hoppas jag lyckas färdigställa hela grejen, det är mycket mer krävande att skriva en bok än man kan tro... Och du.. hang in there! Förhoppningsvis är din uppsats snart klar och då behöver du inte skriva några fler uppsatser.. EVER! =) Miss you long time too!
Skicka en kommentar