Drömmar om framtiden...

Min lediga vecka är över och jag har återigen kastas in i den bistra verkligheten där man måste jobba för att få mat på bordet. Gud vad trist! Behöver få vara ledig i ett par veckor till så jag kan hinna med allting jag vill göra. Denna vecka har mest gått åt till att titta på tv-serier (på datorn), läsa, plugga (en dag), tvätta, laga middagar och sova. Sen har jag stöttat min stackars sambo i en svår period (av förberedan till tentapluggande), shoppat... shoppat litet till. Och funderat...

Jag och T hade ett samtal häromdagen där vi delade med oss av våra drömmar och planer för framtiden. Han berättade om ett långsiktigt mål som han har (som är av rätt så materalistisk natur) och undrade sen vad jag hade för framtidsdrömmar. Jag tänkte efter en liten stund och försökte se mig själv om ägare till en schysst BMW, eller som husägare till en flott 10-miljoners villa, men någonting i mig tog emot. Kände bara "vilket slöseri!" Vill inte spendera hundratusentals pengar på ett objekt när jag kan få ett lika funktionsdugligt objekt för halva priset. Så mycket kommer jag ändå inte sitta i bilen, tycker jag. Jag behöver inget liv i överflöd och lyx, utan bor gärna i en mysig liten stuga på landet, jobbar på mitt halvdana jobb, och kör nån liten golf. Har inte heller några speciella karriärsdrömmar, ingen direkt plats jag bara måste på bo, eller några speciella namn till mina framtida barn. Min dröm är att en dag lyckas skriva en bok. Thats it. Sen så är jag nöjd med mitt liv. Allt annat får ske som det sker...

Om jag ändå skulle vara tvungen att välja någonting materialistiskt skulle det nog bli en helt ny garderob. T antog att jag ville ha en gigantisk garderob med massor utav kläder och skor, men jag vill inte ens ha det. Jag tar hellre få men bra kläder. (Kan nöja mig med fyra par skor om alla är inköpta på Ecco, exempelvis.)

Det är rätt skönt att kunna konstatera att jag inte behöver någon dyr bil eller snygg lägenhet för att bli lycklig. Jag hade faktiskt inte insett det om mig själv förrän jag sa det. Ibland behöver man verkligen säga saker och ting rätt ut för att man äntligen ska inse dem.

Hur som haver...

Nu har jag inget vettigt att säga mer förutom ett ganska bra citat som jag kom och tänka på häromdagen, så jag avslutar med det..

"Don't take life too serious, you'll never get out of it alive"
/Fia over and out