Varför?

Fick en liten chock idag i form av ett dödsbesked. Har suttit och bearbetat det och tänkte skriva av mig eftersom tankarna kommer i bättre ordning för mig då.

En gammal vän till mig har valt att inte leva längre och hoppade framför ett tåg för någon vecka sen. Min bror berättade det under middagen, han trodde ju självklart att jag redan hört det... men det hade jag inte. Först så vägrade jag tro på honom, det lät helt overkligt. Inte hon, aldrig. Hon som var så glad jämt då vi gick på gymnasiet.... Sen så mådde jag bara illa och orkade inte äta mer.

Det är så sorgligt... Varför..? Vad har hänt henne som var så hemskt så att hon inte ville leva längre? Samtidigt känner jag en ilska mot henne som gjort så här mot sin familj, att ta sitt liv är egoistiskt. Jag skulle aldrig kunna göra så mot min familj.


När jag tänker tillbaka på hur det var när vi var vänner så kommer jag ihåg henne som en väldigt speciell tjej. Det känns som om man alltid får höra någon säga det om den bortgångna, men i detta fall är det mer än sant. För mig var hon en unik människa. Hon hade samma humor som mig, pratade aldrig illa om någon, var mer förnuftig än de flesta i vår ålder och hade en otrolig självdistans. Såg henne aldrig ledsen... Men det kanske var det som var hennes problem. Hon dolde sina sorger för resten av världen.

Jag önskar att jag hade hört av mig till henne någon gång efter gymnasiet. Jag har undrat flera gånger hur hon haft det men alltid skjutit upp det där samtalet. Jag tror inte det hade gjort någon skillnad för vad som har hänt, men jag önskar att hon fått veta att jag faktiskt brytt mig om henne.

Det är så tråkigt, min stackars vän. Jag kommer sakna dig för alltid. =(

/Sofia