Dag 07 – Min bästa vän

Jag har haft många nära vänner, men få bästa vänner. Att ha en bästa vän är litet som att ha en osynlig kompis (vilket jag förövrigt hade i första klass). Man kan ha hemlisar som ingen annan någonsin får reda på. Man är liksom sammansvetsade, känner till saker om en som ingen annan känner till, vet när man ska prata och när man ska lyssna, när man ska ge dom utrymme och när man ska finnas där. Det är inte alltid så lätt när man bor 150 mil från sin bästa vän, och kanske kan man då inte möjlighet att följa med i varandras liv så som man skulle vilja, men så länge känslan av samhörighet och närhet finns så spelar allt det andra ingen roll.


När jag flyttade till Luleå lärde jag känna Martina (Hej Martina!), och vi började umgås efter ett par år av samma vänskapskrets. Vår vänskap växte fram ur gemensamma bekantskaper samt från Buffy och PR och hon blev till slut min allra bästa vän. Hon är också en av de få tjejerna som jag känner som jag kan se Star Trek The Next Generation tillsammans med (höjden av vänskap!). Vi gillar båda Jane Austen, nördiga saker, böcker, att beställa kläder från Ellos. Vi hade aldrig tråkigt tillsammans. (Jag saknar dig!)

Martina har ett stort ordförråd och är bra på att inreda. Hon gillar murriga färger, lila nagellack och gör lustiga ljud. Hon är bra på att ta hand om mig, se till så att jag klär på mig och att jag får nya böcker att läsa. Vad mer kan man förvänta sig av sin bästa vän? ;) Martina finns förövrigt på denna sida. Och sen har hon en bokblogg också. (Det var förövrigt (x2) hon som omedvetet fick mig att börja blogga om böcker.)