När jag gick i andra klass så tyckte jag om en kille i klassen som heter Jens. Jag ville fråga chans på honom men blev så fruktansvärt blyg så fort han och jag var ensamma, så jag kunde inte få ur mig det. Till slut så gav jag upp.
Ett tag efter att jag bestämt mig för att inte fråga chans på honom hamnade vi dock i ett lärarutrymme, vi skulle hämta något åt läraren, och då vände sig Jens till mig och frågade "Får jag chans på dig?". Jag blev självklart överlycklig inombords, men också återigen så blyg så jag inte fick ur mig någonting. Efter en lång stunds tvekan klämde Jens ur sig "Nä, jag skojade bara!" och så var det ur världen. Pinsamt för honom, han trodde ju att jag ratat honom. Och otur för mig som ville ha honom som pojkvän men inte kunde berätta det!
Vad ska man säga, it was never ment to be... ;-)
Garmin BC 30 Wireless Backup Camera
2 år sedan
2 kommentarer:
Hahaha, underbart!!
Visst var det underbart... tänk hur annorlunda mitt liv blivit om Jens fått chans på mig. Då kanske vi hade varit gifta idag och haft barn, samt en liten villa i Älvsbyn... but now I will never know.. ;)
Skicka en kommentar