torsdag, juni 11, 2009

Dagen som jag inte var beredd på är nu här...

Snart är jag 25 år gammal... ve och fasa! Sen är det bara att vänta sig den första rynkan, det första gråa håret, den första ålderskrämpan... Nu mer än någonsin känner jag behovet av att fjolla runt och vara ung. Medans jag fortfarande kan!

Jag vill på förhand tacka Mia och Martina som skickat mycket fina presenter som jag inte öppnar förrän lördag (är borta hela födelsedagen och födelsekvällen i Lund på fest). Vad snälla ni är som tänker på mig! Och så vill jag tacka mamma å pappa med, de är som vanligt världsbäst! =)

Nu ska jag baka färdigt min kaka och stryka min fina blus och min fina kjol.

Imorrn äre partaaaaj!

3 kommentarer:

Arina sa...

Å nej, en fot i graven! Man kan faktiskt vara ung precis så länge man har lust.

Martina sa...

Jag beklagar sorgen. ;)

Fia sa...

Arina du har helt rätt! Och tack Martina, det är med en stor sorg som jag finner mig i detta.. ;)