Fryst inne

Har gått i ide för resten av detta året hemma hos familjen Norrland. Anlände den 22:a och har haft en helt underbar jul med supergod mat och superbra presenter. Har klätt granen som nu glimmar så vackert i vardagsrummet, har också passat på att bada bubbelbad och bastu flera gånger om i mamma och pappas nya källarbadrum. Avslappning är temat för denna julledighet!

För de nyfikna som undrar vad tomten levererat i år kan jag meddela följande:
Pappa gav mig en väska med pokermarker. Jag gav honom en Hälgetidning och så var jag med på litet flytande ljus till badet. Mamma gav mig filmer och coasters. Jag gav henne första säsongen av Lilla Huset på Prärien och Bruce Springsteens nyaste skiva. David och Sandra gav mig godoftande lotions. Jag gav David en volymsamling av Buffy säsong 8 och Sandra fick ett gott te. Johan gav mig lyxigt schampoo, balsam och hårinpackning. Han fick en rullbräda till sin kruka och första säsongen av Mad Men. Mormor gav mig stickade strumpor. Hon fick en väckarklocka och underkläder. Sen så gav jag Alva och Lovisa målarpennor, papper och en barbie, samt Tony och Anna en DVD med spelet Vem vill bli miljonär. Sen av min gode vän J så har jag fått en kökskniv, vinöppnare, choklad, munchkinkort och en kalender med Buffy. Sota och Aska har fått en leksak med godis i som de uppskattat jättemycket. :)

Vi skulle dra ned på julklappsinköpen i år och jag tycker det har lyckats. Jag är jättenöjd både med presenter givna och dem jag fått, känner att de har varit givna med omtanke bakom, inte med konsumptionstanke bakom.

Nu ska jag vila ut litet till inför morgondagen då det är dags för nyårskrönika!

Halleluja, en extra timme!

Oh sweet vintertid! Jag har köpt mig en timma på morgonen med katter och mysig bok (Bibliotekskatten Dewey), sen har dagen fortsatt i samma mysiga tempo. Har sett två chic flicks, Det perfekta livet (med Rory från Gilmore Girls) och Love Happens (med Aaron Eckhart och Jennifer Aniston). De var bra! Love happens var rätt så rörande och hade bra filmmusik. Hittade bland annat denna låt:



Badly Drawn Boy - Time of Times

Rätt så passande med tidsreferensen, va? ;)

All the rivers run

Just thought I'd recommend a famous australian miniseries called 'All The Rivers Run', which I've started to watch with my mum. It's about the young woman Philadelphia Gordon who becomes an orphan after a ship wreck that only herself and the captain survived. Delie, as she is called, is sent to her aunt and uncle in Euchuca, in Victoria, Australia.

After a few years Delie reconnects with the old captain who now owns a river-steamship that carries cargo. In the crew is Brenton Edwards, who immediately falls for the young lady in question.

When the financial crisis hits the little town of Euchuca, the captain finds himself in need of money, and Delie decides to help him out. In turn, he gives her a part ownership in the ship , and Delie earns her independence.

The story is about the love of the Australian rivers, the life on a steamship, and of course, about love and partnership. All though the series is suppose to take place in the 1890's to the beginning of the twentieth century, woman and men have a fairly equal place in society, at least in certain aspects. It feels somewhat strange when you think about another movie about a ship (oh, I dunno, you might have heard about it... Titanic!) where the women seem so much more tied down. Of course, different countries have different customs. Anyhow, the series is GREAT and - having seen four parts all ready - I can't wait to see the rest!

Weekend fun

Today I have been to Malmö with boyfriend and boyfriends friend. We have been to Hornbach, where I bought to sofa cushions, and two catnip toys. Then to Mediamarkt, where I bought nothing, and then to Jägersro. I've been trying to find a certain drawer that Jysk has, only problem is they don't have it any more. (Oh what a shame, where shall I put all my make up stuff in the bathroom?) Also, in Jägersro Centre, I found another knitted cardigan. It's from KappAhl and is black with cool details, kind of "boyish" but that's more my style anyway. Tonight we're going to see Angels and Demons, and I've also rented The Proposal and Star Trek (have already seen it, want to see it again... and again!).

I've had some time to lie down under a blanket and I've read a really nice book, Jane Green's In your clothes. It's about a single woman (a lá Sex and the City) and a married woman (a lá Desperate House wife) who switches lifes for a month, because both of them believe the grass is greener on the other side. (Well, is it?) Find out if you read the book! :)

District 9

The Cursed Waterbottle... Thought about naming the post that, but then I would just seem crazy. But it's true. That bottle of water has played a big role in the drama of wednesdays scifi meating has caused trouble ever since I bought it, a week ago this saturday. All though, due to the secretess law I cannot tell you more. :)

Last night I went to see the movie District 9. It's a really good sci-fi that is suppose to be like a documentary, but then evolves into the story of Wikus van der Merwe. The story begins with a recap of when the aliens came and landed over Johannesburg, and just wouldn't leave, and how the government placed them in "protection" in District 9. They stayed there for twenty years, and it became a ghetto with drugs, guns, and humans trying to profit of the aliens addictivness to cat food. But the citizens of Johannesburg just didn't want them there anymore, so MNU, a company dealing with aliens, made a plan to move them into another camp outside the city, a place that is similar to a concentration camp, giving the aliens a twentyfour hours eviction notice. Of course, the aliens doesn't want to be moved. They just want to be left alone, they just want to go home.

The movie takes up issues as human rights, racism, immigration, and puts it in the alien perspective, with us being the "bad guy". It makes you question ideals, forces you to think about what you really think about "the aliens". And besides that, it's a good action movie, filled with blasts, splatter, guts and gore. It sometimes was to much for me, being quite jumpy as I am, but the feeling of revulsion left and behind was the thoughts it implanted in me. I give it a good solid three, cause of this being parts in the movie I just didn't like. But I don't want to give too much away, so all I can say is - see it for yourself!

Min söndag

Ni har väl inte glömt att gratta er mor på morsdag? Själv skickade jag mamma ett paket med säsong tre av Vägen till Avonlea (mycket bra serie). Pappa fick också en liten present, Jiddra inte med Zohan och Galaxy Quest. Det är kul att skicka presenter och skämma bort folk. =)

Håller just nu på att leta boende till katterna för perioden då jag åker till Skottland. Det finns en massa katthotell och dom flesta tar runt 150-250 för båda och per natt, så det kommer ju kosta en rejäl summa, men vad gör man inte för katterna?

Planerna för dagen är att städa kök, toalett, diska, tvätta, läsa och slöa. Knäet värker som vanligt. Jag har inte hunnit boka någon sjukgymnastiktid, inte för att jag inte velat men det har kommit saker emellan.

Nu ska jag äta litet frukost!

Sunshine in the rain

Idag har det varit runt 30 grader varmt och soligt, sedan 20 grader varmt och mulet och blåsigt, sedan 30 grader varmt och spöregn, sen sol, sen hagel, sen åska, sen sol... sen regn OCH sol... Vädret kunde inte bestämma sig helt enkelt, men vad det resulterade i var inte en blöt och sur Fia, utan en Fia som myyyyyste i åskan, myyste i solen, myyyyste i regnet. Vädret var bara SÅÅÅ mysigt. Det har kanske litet å göra med att det är helg, men å andra sidan finns det dåliga saker som borde inverka negativt, men de gör det inte.

T ex så var jag sängliggande större delen av gårdagen med illamående, en liten biverkan av min medicin jag äter för knäet, som gör sablarns ont. Idag har jag mått rätt så bra, tills jag kom hem. Men vet ni vad, det gör inget, för nu ska jag kasta upp fötterna i soffan, sätta på en film (Exalibur), äta allt möjligt onyttigt och bara njuuuta.

So long and thanks for all the fish.

Park-tours

Igår var den första maj och folk demonstrerade och lyssnade på Mona Sahlin i Folkets Park. Själv fick jag en guidad tour av pildamsparken och (senare när Sahlin lämnat stället) en guidad tour av Folkets Park. Vi åkte Pariserhjulet (jag fick svindel!) och tittade på alla söta djur i Arken. Sen såg vi X-men Origin: Wolverine, efter det åkte vi hem och såg Darwin Awards / X-men 1.

Det var en skön dag... och vet ni vad det bästa är... det var en fredag!

Två till dagar av ledighet!
/F out

SciFimässa, Bläckhjärta och Earh Hour

Gårdagen bjöd på många intressanta händelser. Jag har varit på SciFimässan i Västra Hamn där jag spanade Edward Furlong från Terminator 2, Christopher Judge från Stargate SG-1 samt Anthony Daniels (C-3PO). Jag gick runt och frodades bland alla liksinnade nördar, svarade på frågor i en Star Trek tävling (fast de verkade inte tro på att jag faktiskt var en Trekkie och trodde först jag var ute efter godis..!), köpte en Bobbing Head-Yoda, mötte den längsta mannen jag någonsin sett (minst 2,30), och så tävlade jag om en visning av nyaste Star Trek filmen.

Efter SciFimässan drog vi till hamndockan och satt och myste medan vi fikade, sen drog vi in till stan för att se Bläckhjärta. Jag vann nämligen biobiljetter till det för ett litet tag sedan på fantasysajten Catahya (som jag också blivit skribent på), så det var gratis och mycket trevligt. Filmen skall recenseras både på Cineastbloggen och Catahyas hemsida (länkar när det skett).

Efter bion blev det våfflor och glass, och sedan hem i tid till Earth Hour. Jag köpte bullar och varm choklad och så begav vi oss till den högsta punkten i Trelleborg där vi såg på medan de släckte sina lampor i staden. Det var mycket mysigt!

Allt som allt var det en mycket trevlig dag full av roliga händelser, när jag senare var hemma somnade jag runt halv elva av utmattning (tragiskt men sant, jag har blivit sån kvällstrött människa!) vilket resulterade i att jag vaknade kvart i åtta denna morgon. Fast tur för mig, klockan var ju egentligen kvart i nio så det var inte så fasligt tidigt för att vara helg!

Sunday bloody sunday...

Idag gjorde Fia kycklingsallad som höll på att få ett stycke pekfingertopp i sig med. Höll i en avocado och skulle dela den då jag slant med kniven och vipps sprutade det blod över hela bänken. Förskräckt ropar jag på sambon som kommer och hjälper mig med papper och säger åt mig att hålla det högt och trycka. Sen kommer smärtan, sån där svidande, dunkande smärta. Men inga tårar - Fia stolt.

Det blev ett skärsår som var några millimeter djupt och en centimeter långt på sidan om pekfingertoppen precis i linje med nagelbandet - men inte på det som tur var! Behövs inte sy eller något, men det var förskräckligt så mycket blod som kan komma ur ett finger!

(Obs! Ingen kycklingsallad blev skadad under händelsen! Obs!)

Nu ikväll har jag sett Wall-E. Tänkte recensera den på filmbloggen men det hade redan Martina gjort så det känns litet överflödigt att göra det igen. Har även hyrt 3:10 to Yuma och the Bank job med Jason Statham (har du sett den än Martina?). Nu ska jag lägga mig å läsa en bok innan det är dags å göra iordning sig för morgondagen då det är dags å åka till jobbet igen.

F over and out

Return of the Cineasts

Igår fick jag frågan från Martina om jag ville vara med och recensera filmer på Return of the Cineasts och tackade naturligtvis ja eftersom jag älskar att skriva om filmer. För er som undrar litet mer om min smak i filmer och sånt så kan ni klicka in på länken och läsa min inledande presentation.

Musketörernas hämnd

Häromdagen gick jag förbi en liten filmlåda på Willys med gamla filmer för 20 spänn. Vad skådade då mitt öga? Jo, den här.

Efter att ha läst baksidan och alla positiva kritikeruttalanden på framsidan, samt att jag också vet att min käre mr T älskar musketörer och eftersom jag är ett stort fan av äventyrsgenrén med svärdsscener och pampig musik så beslutade jag mig för att unna oss denna Musketörernas Hämnd.

Hur som haver. Gick hem, berättade att "Fia duktig - vi titta film nu!" och så slänger vi igång filmen. Och vad tror ni händer?

Det satans åbäket är på FRANSKA!

Förvirrad kollar jag återigen genom texten på fordralet. Ingenstans står det "Franskt tal", så jag blir genast putt pga den falska marknadsföringen. Vi beslutar oss dock för att kika vidare och se vad som händer... Efter världens längsta inledning, en pinsamt dålig svärdsscen följt av "Boy meets Girl and falls inlove in ten seconds." Efter tjugo sekunder beslutar de sig för att de älskar varandra. Hur kul är det egentligen? Inte realistiskt för fem öre. Jag och sambon sitter där förvirrade och säger saker som "ookej..?" och "öööh?" Sedan stänger vi av.

Den dagens insikt blev att hålla sig borta från alla äventyrsfilmer som har franska skådespelare. De kan inte vara bra.

Snö och Vanity fair

Nu har den sista köldknäppen kommit till Skåne. Efter månader av bar mark är det nu ett tunt, tunt lager snö som antagligen lär tina bort inom någon dag (eller möjligtvis timme). Det är bara passa på å njuta av "vintern".

Igår såg jag Vanity Fair, en mycket bra film med ett brett spektrum av kända skådespelare, bland annat Reese Witherspoon, Gabriel Byrne, Rhys Ifans och Jonathan Rhys Meyers. Det handlar om ett England under koloniernas tid, kriget mot Napoleon, och den sociala leken som försiggick bakom stängda dörrar i Englands aristokrati. Det fanns dem som var sociala klättrare, som tog sig från ett stånd till ett annat genom att köpa titlar och gifta sig rikt. Sen fanns det Becky Sharp, dottern till en fransk operasångerska. Hon var en 'social mountaineer'.

Denna film är en nyans modernare än de vanliga kostymdramer, både i tidsålder och i folks beteenden och påminner mer om Borta med vinden (utan den tramsige Scarlett) än om Stolthet och Fördom, men den är ändå ett kostymdrama i all bemärkelse. Vi får följa Becky Sharps liv och de omständigheter som alla hennes val för med sig. I vissa bemärkelser är den romantisk och fin, i andra är den bitterljuv och sorglig. Skådespelarinsatserna är utmärkta, dialogerna snabba och eftertänkta... Allt som allt får den fyra aristokrater av fem möjliga.

Hunden och kattens dagbok

Nu har jag egentligen inte gjort så mkt annat denna vecka än att sova, jobba, se på film, men jag har en liten rolig grej att komma med i alla fall. Den heter "Hunden och Kattens dagbok".

Som ni säkert förstår har jag börjat hyra litet mer filmer på sistone. Hemmakväll har fem äldre filmer för 100 kr, så jag passar på att se allting som jag inte hunnit se på flera år. Det är ganska skönt att glo på filmer på kvällarna just nu när jag inte orkar läsa så mycket. Var igår och lämnade tillbaka de tidigare och hittade fem nya som jag kommer se senare i veckan:

• I'm Not There
• The Pianist
• Mozarts Trollflöjten
• The Aviator
• Kärlekens slöja

I, Robot

Året är 2035. Polisen Del Spooner utreder ett mystiskt mord av vännen Dr Alfred Lanning, en av två delägare i ett multimiljardföretag, United States Robotics (USR), som tillverkar vardagsrobotar som är designade att vara personliga assistenter till människor. Som motståndare till robotar har Spooner svårt att acceptera att robotar skulle vara helt säkra, och när det visar sig att en av Lannings robotar själv kan vara skyldig till mordet på Lanning börjar Spooner utreda företaget. Enligt USR är alla robotar programmerade med tre lagar som är designade så att de under inga omständigheter skall kunna skada människor; 1: they cannot harm a human being or, through inaction, allow a human being to come to harm. 2: they must do whatever they're told by a human being as long as such orders don't conflict with law one. 3: they have to defend themselves as long as such defense doesn't conflict with laws one or two.

Nu är alltså frågan, är det ett enkelt programmeringsfel som ligger till grunden för mordet, eller är det i själva verket så att robotarna har börjat få en egen vilja?


I, Robot tar upp många frågor som jag tycker är intressanta att fundera på. För det första; Fenometet "Ghost in the mashine". Kan en dator växa utöver dess kretsar och synapser och forma egna logiska funtioner som liknar mänskliga känslor? För det andra; Om en dator tänker som en människa, beter sig som en människa och på övriga sätt kan sägas vara lik en människa, skall vi då inte behandla den som en sådan? Jag tycker om filmer som man kan återknyta till kända teorier, som Asimovs Tre lagar. Det visar att det finns en större tanke bakom filmen än bara underhållningen.

När det "boils down" till underhållningen så är filmen helt klart sevärd. Den är actionspäckad, bländande snyggt gjord, fylld av Will Smiths typiska kaxiga kommentarer och med en understory om Spooners som ger filmen ett djup. Roboten Sonny som kan tänka och känna som människor ger filmen den där varma och hjärtlig känslan. Jag börjar önska att jag hade en egen Sonny som kunde ta hand om mig... Sen tycker jag också om de futuristiska detaljerna, främst Spooners bil. Skulle gärna ha en bil jag inte behövde köra själv, då kunde man ju sminka sig på väg till jobbet utan problem.

Jo, sen så har filmen en söt katt också. Extrapoäng där!

Denna film får fyra robotar av fem möjliga.

En Geishas Memoarer

Chiyo, en fiskardotter, säljs till en geisha i Kyotos berömda tehus där hon kastas in i en omtumlande värld av kvinnlig makt, rikedom och intrigerande. I början är det tänkt att Chiyo skall gå i skolan för att lära sig bli en fin dam, men efter flera flyktförsök som misslyckas och efter ständig smutskastning från den avundsjuka geishan Hatsumomo döms Chiyo till ett liv i träldom.

En dag smiter Chiyo ut på staden där hon träffar en snäll man, Ordförande Tanaka, som bjuder henne på isglass och muntrar upp henne. Efter den dagen så inser Chiyo att det hon egentligen vill är att bli en del av Ordförandets värld - att få bli en geisha. Men åren går och medan hennes väninna Pumpan går från flickskolan till att bli lärling hos geishan Hatsumomo så är Chiyo kvar i tehuset och putsar skor.

När tehusets "moder" börjar bli gammal och överväger vilken ung kvinna hon skall lämna över tehuset till vaknar en gammal maktkamp till liv mellan de äldre geishorna Mahema och Hatsumomo som båda är för gamla för att själva ta över tehuset. Mahema vet att om Pumpan väljs till ny moder så kommer Hatsumomo styra Pumpan som en marionett - därför beslutar hon sig att ta sig an Chiyo och lära upp henne till en bättre geisha än Pumpan. Chiyo som missat år av inlärning till geishayrket måste nu lära sig allting på kort tid för att bli vald till ny moder. Kommer hon klara det..?

Denna film kom ut 2005, å trots att den verkligen är en film i min klass har jag bara aldrig kommit mig för att se den. Hur som helst så gjorde jag nu slag i saken - och tur var väl det! Det är en välberättad historia fylld av vackra scener, rörande drama och uuuunderbara kimonos!

Chiyo som person är en härlig karaktär. Hon tar sin bestraffning gång på gång, men samtidigt blir hon aldrig kuvad. Istället blir hon bara mer beslutsam om att lyckas i livet, och jag blir mer beslutsam om att tycka om henne.

Det här är en film för dem som gillar romantik, men även för dem som njuter av vackra naturscener och som tycker om att insupa den japanska kulturen. För att efterapa M och gänger ger jag den fem kimonos av fem möjliga.

The Jane Austen book club

Fem kvinnor och en man träffas under loppet av sex månader för att diskutera Jane Austens sex böcker; Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Emma, Övertalning, Northanger Abbey och Mansfield Park. Under tiden de avhandlar böckerna finner de även att deras egna historier inte skiljer sig så mycket från dem i Jane Austens värld, och att lösningen på de flesta problem går att finna genom att ställa sig frågan: Vad skulle Jane ha gjort?


Detta kan på ytan tyckas vara en romantisk feelgood-rulle. Det är det också. Men samtidigt är den så mycket mer än det. Om man är helt såld på Jane Austen (vilket jag är) så är denna film ett måste. Sättet som böckerna lyfts fram på, kärlekshistorierna, "de sex olika synvinklarna" däribland Grigg och hans science fiction-liknelser, bokcirkelns vänskapsband och de sex historierna som vävs samma, allting bidrar till att göra detta till underbar se-upplevelse. Faktum är att jag var såld redan efter inledningen. Hur skulle man inte kunna känna igen sig i det som de alla går igenom den morgonen? (Säger inget mer, ni måste se efter själva.)

I jämförelse med boken så är det svårt att säga vilken som gör sig bäst, men kort sagt kan jag säga att den gjorde boken rättvisa. Det var nog svårt att få med allt från boken, för att inte säga att det hade varit rätt så onödigt, och de valde de viktigaste delarna så (så vitt jag kan minnas)saknar jag ingenting. Filmen får en femma av fem möjliga!

Flicka med pärlörhänge

Filmen bygger på Tracy Chevaliers bok med samma namn om den kända tavlan Flicka med turban. Flickan bakom tavlan är Griet, en 16-årig protestantisk flicka som är dotter till en kakelmålare som blivit blind. Hon tar en anställning hos den berömde målaren Johannes Vermeer, som bor i den katolska delen av staden med sin familj bestående av många barn och en ständigt gravid hustru. Griet får i uppdrag att städa i ateljen där Johannes målar, en uppgift som gör att hon kommer målaren närmare in på livet och de utvecklar en nära vänskap medan han börjar lära upp henne i färgblandning och målartekniker.


Medan det i boken framkommer att målaren upptäcker Griets talang redan då Griet står i sin moders kök och sorterar grönsaker enligt färg, så får man här ingen egentlig förklaring till varför de formar ett sådant nära vänskapsband. Man förstår att Griet är nyfiken och vill lära sig mer, men... jag saknade den förklarande början.

På liknande sätt missar filmen att ta upp andra väsentliga bitar från boken, vilka kunde gjort filmen så mycket bättre. Istället får man försöka förstå handlingen utifrån de menande ögonkast som utbyts mellan de båda huvudrollerna Scarlett Johanson och Colin Firth. Detta dämpade sätt gör att det känns som en stumfilm, förutom att en stumfilm nog är livligare...

Jag lånade denna film med de största förhoppningar och de grusades rejält då jag insåg att de har tagit denna lysande historia och förvandlat den till något så urtrist... Denna film får en enkel etta av fem möjliga.

Twilight

Ikväll var det dags för den efterlängtade världspremiären av Twilight, baserad på Stephenie Meyers Om jag bara kunde drömma. Jag var där cirka 30 minuter innan bion började, och det var även hela Malmös population av tonårsflickor. När jag klämmer mig in bland alla tuggummipoppande och fnissande flickor hör jag deras utrop: "Alltså, jag kan inte fatta att det är dags - det är SÅ STORT!" och "Oh My Goood, Edward Cullen är såååå snygg!"

Bion börjar rulla... och alla tjejer i publiken börjar skrika av iver. SKRIKA och TJUTA. Jag har aldrig varit med om något liknande! Som om huvudkaraktärerna inte var på duken utan på själva scenen framför oss! (Tonårstjejen inom mig skrek faktiskt litet med - inombords- fast vuxna jag bara log stort. Det är kul å vara förväntansfull fjortis i grupp.)

Nästa skrik kommer ett par minuter in i handlingen då man ser Edward Cullen för första gången. Sen är det helt tyst resten av filmen, för då är alla så hänförda av handlingen att de glömt bort att de är förväntansfulla fjortisar i grupp...

Nu till själva filmen...

Eftersom boken inte kändes så klockren så hade jag inga speciella förväntningar, därför vet jag inte riktigt vad jag skall sätta för betyg på filmen...

Den skrikande tonårstjejen inom mig skulle säga att den var jättebra. Speciellt uppskattade hon kyssscenen samt scenen i skogen, då Edward sätter händerna mot stenen och fångar in Bella och Bella säger att hon är rädd... Edward tror att hon är rädd för honom, men Bella säger att hon är rädd för att förlora honom.

Den vuxna Fia skulle säga: "Den var helt okej." Hon uppskattade baseballscenen, *älskade* familjen Cullen, den oväntade humorn (speciellt scenerna med Charlie och pepparsprayet... för att inte tala om Jasper och hans min.). Hon uppskattar även att de tagit sig friheter med att blanda in händelser från tvåan för att att få spänning, och lyckas skapa en överhängande känsla av impending doom (eller impending bite).

Den negativa filmkritikern skulle säga "Vackra bilder, lysande biroller men Kristen saknade totalt närvaro. Och Robert var ful." Men faktum är att jag inte vill att någon skall lyssna på denna dissning, det var så mycket som var bra med filmen att jag egentligen inte reflekterade över det alls. Kanske var det inte ens så att Kristen saknade närvaro. Kanske är det så att Bella är en sån karaktär... Och Robert är inte alls ful, han är faktiskt rätt så behaglig att titta på. Litet speciellt utseende bara, ett sånt som man måste vänja sig med. Vad kritikern inom mig dock gillade var hur man lyckats få ihop alla dessa ändlösa "Bella stiger upp, går till skolan, går hem, stiger upp, går till skolan, går hem, stiger upp..." till "several days went by...". Enkelt och bra. Då återstår värdefull filmtid till de viktigare sakerna, samt att filmen får möjlighet och plats att bygga upp storyn bättre, vilket den faktiskt gör (se tidigare kommentar om att blanda in händelser från tvåan för att få mer spänning).

Sist men inte minst vill jag bara nämna de vackra scenerna med höga berg, tallskog och porlande kalla dalbäckar. De tillsammans med ett slags gröngrått filter sätter tonen för det regniga Forks och ger det hela en känsla av tidlös stil.

Allt som allt verkar det ändå som att jag är överens med tonårstjejen och kritikern inom mig att Twilight är rätt så okej. Nu väntar jag med spänning på tvåan!

En liten parantes: Jag förstår inte folk som jämför Twilight med Harry Potter... trollkarlar och vampyrer är inte samma sak, Forks ligger i USA, inte i England, och Harry Potter handlar om barn och Twilight om unga vuxna... INTE SAMMA SAK! Varför inte jämföra Twilight med Buffy, eller med... någon sappy lovestory. Vad som helst, men inte Harry Potter.

PS:I love you

Jag brukar inte recensera filmer men jag såg just PS: I Love You och fullkomligt älskade den, så jag tänkte att jag måste rekommendera den för er alla där ute som skippat den i tron på att den är medioker. Låt mig säga en grej: Det är den inte. Har sett en hel del filmer på sistone och detta är definitivt en av de bästa.

"Holly och Jerry är ett ungt par som varit gifta i 9 år och fortfarande älskar varandra innerligt. När så Jerry dör av en sjukdom står Holly ensam kvar utan att veta hur hon någonsin ska kunna gå vidare. Så börjar brev dyka upp till henne, brev som Jerry skrev innan han dog och som är menade ska hjälpa henne att börja leva igen."

Man får uppleva Holly och Jerrys kärlek från ett tillbakablickande perspektiv, och på något sätt får alla de små vardagliga sakerna som de då tog för givet i efterhand en värme och sentimentalitet. I början har de ett gräl om att Jerry har råkat berätta för Hollys mor att Holly inte vill ha barn just nu. Holly känner sig osäker på ekonomin, vill ha en större lägenhet, bättre jobbtider, etc etc. Sen sätter hon sig ned och suckar och säger "I just want our life to begin!" varpå Jerry säger till henne "Baby, our life has already begun..." Det är som om filmen säger: ta tillvara på ditt liv, njut av det, lev idag.

Kort och gott är det ett rörande drama om äkta kärlek, som får en att skratta, gråta och mysa.
Helt enkelt en feel-good rulle som är perfekt för "sentimental suckers" som jag. Jag vill inte få er att tro att det är någon oscarsrulle heller, för det är det inte. Men för er som älskar James Marsten (Spike) så kan jag meddela att han är med i denna rulle, och även snyggingen Jeffrey Morgan som kanske är mest känd som Denny Duquette (Izzies hjärtsjuke patient som hon blir förälskad i) i Greys Anatomy. För att inte tala om Gerard Butler själv, min absoluta favvo. Egentligen skulle jag nog ha tagit upp det i början, bara dessa ögongodis är ju skäl nog för att se filmen... ;)