Blindhet

I söndags såg jag filmen Blindhet och har funderat ett tag på vad jag skulle vilja säga om den...

Filmen är baserad på boken med samma namn av Jose Samargo och handlar om en epidemi som gör folk blinda. Det står rätt fort klart att det är en smitta som sprider sig, och för att förhindra att fler drabbas hamnar våra huvudpersoner i karantän på ett gammalt övergiven sinnessjukhus. Allt eftersom veckorna går så blir de fler och fler, och eftersom myndigheterna inte riktigt vet vad de ska göra av dem och ingen vågar ge sig in där för att riskera att sprida smittan, så får "internerna" veckoransoner med mat, men i övrigt så bryts kontakten med omvärlden. Det bildas en maktkamp för mat och vatten mellan de olika avdelningarna så samtidigt som alla försöker lära sig hantera bristen av synen, klara av att tvätta sig själv, mata sig själv, så måste de också utstå gängvåld, våldtäkter, svält och depressioner. Eftersom de lever i sån misär tar det inte länge innan folk börjar dö, och eftersom ingen vågar ta sig in i deras avdelningar så får de själva begrava sina döda ute på rastgården, fumlandes i blindhet. Bland dessa blinda finns också en seende, frun till en ögonläkare som blivit blind efter att han träffat en blind patient. Frun ville inte separeras från sin man, och har visat sig immun hittils mot blindheten. Hon är den som ser den misär de alla lever i, men kan inte heller berätta för någon att hon faktiskt inte blivit blind.

Jag köpte filmen efter min brorsa snackat om boken. Det är väl egentligen inte min smak, men den är faktiskt rätt så intressant. Det är helt klart en dystopisk thriller, inte så karaktärsbunden utan mer konceptuell. Vad skulle hända om alla i världen blev blinda? En efter en, utan förvarning. Hur skulle folk reagera? Skulle folk våga sig ut på vägarna? Hur skulle man bete sig mot varandra? Vad skulle staten göra? Hur länge skulle samhället fungera om ingen kunde leda de blinda?

Jag har svårt att tro att människor kan bli behandlade på så sätt om de skulle drabbas av en smitta för jag lever i tron att människor i kriser som dessa reser sig till utmaningen och tar hand om de sjuka, på de sätt de kan. I det politiskt korreka, socialdemokratiska samhället. Det är dock en intressant toch skrämmande tanke, hur snabbt det skulle kunna eskalera till kaos.

Det som jag saknade med filmen var mer karaktär hos karaktärerna, men samtidigt var det en fin avvägning som gjordes för att lyfta fram idén istället för karaktärer som driver historien. Tror det fungerar bäst som det är just nu. Filmen får en fyra!

All the rivers run

Just thought I'd recommend a famous australian miniseries called 'All The Rivers Run', which I've started to watch with my mum. It's about the young woman Philadelphia Gordon who becomes an orphan after a ship wreck that only herself and the captain survived. Delie, as she is called, is sent to her aunt and uncle in Euchuca, in Victoria, Australia.

After a few years Delie reconnects with the old captain who now owns a river-steamship that carries cargo. In the crew is Brenton Edwards, who immediately falls for the young lady in question.

When the financial crisis hits the little town of Euchuca, the captain finds himself in need of money, and Delie decides to help him out. In turn, he gives her a part ownership in the ship , and Delie earns her independence.

The story is about the love of the Australian rivers, the life on a steamship, and of course, about love and partnership. All though the series is suppose to take place in the 1890's to the beginning of the twentieth century, woman and men have a fairly equal place in society, at least in certain aspects. It feels somewhat strange when you think about another movie about a ship (oh, I dunno, you might have heard about it... Titanic!) where the women seem so much more tied down. Of course, different countries have different customs. Anyhow, the series is GREAT and - having seen four parts all ready - I can't wait to see the rest!

SciFimässa, Bläckhjärta och Earh Hour

Gårdagen bjöd på många intressanta händelser. Jag har varit på SciFimässan i Västra Hamn där jag spanade Edward Furlong från Terminator 2, Christopher Judge från Stargate SG-1 samt Anthony Daniels (C-3PO). Jag gick runt och frodades bland alla liksinnade nördar, svarade på frågor i en Star Trek tävling (fast de verkade inte tro på att jag faktiskt var en Trekkie och trodde först jag var ute efter godis..!), köpte en Bobbing Head-Yoda, mötte den längsta mannen jag någonsin sett (minst 2,30), och så tävlade jag om en visning av nyaste Star Trek filmen.

Efter SciFimässan drog vi till hamndockan och satt och myste medan vi fikade, sen drog vi in till stan för att se Bläckhjärta. Jag vann nämligen biobiljetter till det för ett litet tag sedan på fantasysajten Catahya (som jag också blivit skribent på), så det var gratis och mycket trevligt. Filmen skall recenseras både på Cineastbloggen och Catahyas hemsida (länkar när det skett).

Efter bion blev det våfflor och glass, och sedan hem i tid till Earth Hour. Jag köpte bullar och varm choklad och så begav vi oss till den högsta punkten i Trelleborg där vi såg på medan de släckte sina lampor i staden. Det var mycket mysigt!

Allt som allt var det en mycket trevlig dag full av roliga händelser, när jag senare var hemma somnade jag runt halv elva av utmattning (tragiskt men sant, jag har blivit sån kvällstrött människa!) vilket resulterade i att jag vaknade kvart i åtta denna morgon. Fast tur för mig, klockan var ju egentligen kvart i nio så det var inte så fasligt tidigt för att vara helg!

En Geishas Memoarer

Chiyo, en fiskardotter, säljs till en geisha i Kyotos berömda tehus där hon kastas in i en omtumlande värld av kvinnlig makt, rikedom och intrigerande. I början är det tänkt att Chiyo skall gå i skolan för att lära sig bli en fin dam, men efter flera flyktförsök som misslyckas och efter ständig smutskastning från den avundsjuka geishan Hatsumomo döms Chiyo till ett liv i träldom.

En dag smiter Chiyo ut på staden där hon träffar en snäll man, Ordförande Tanaka, som bjuder henne på isglass och muntrar upp henne. Efter den dagen så inser Chiyo att det hon egentligen vill är att bli en del av Ordförandets värld - att få bli en geisha. Men åren går och medan hennes väninna Pumpan går från flickskolan till att bli lärling hos geishan Hatsumomo så är Chiyo kvar i tehuset och putsar skor.

När tehusets "moder" börjar bli gammal och överväger vilken ung kvinna hon skall lämna över tehuset till vaknar en gammal maktkamp till liv mellan de äldre geishorna Mahema och Hatsumomo som båda är för gamla för att själva ta över tehuset. Mahema vet att om Pumpan väljs till ny moder så kommer Hatsumomo styra Pumpan som en marionett - därför beslutar hon sig att ta sig an Chiyo och lära upp henne till en bättre geisha än Pumpan. Chiyo som missat år av inlärning till geishayrket måste nu lära sig allting på kort tid för att bli vald till ny moder. Kommer hon klara det..?

Denna film kom ut 2005, å trots att den verkligen är en film i min klass har jag bara aldrig kommit mig för att se den. Hur som helst så gjorde jag nu slag i saken - och tur var väl det! Det är en välberättad historia fylld av vackra scener, rörande drama och uuuunderbara kimonos!

Chiyo som person är en härlig karaktär. Hon tar sin bestraffning gång på gång, men samtidigt blir hon aldrig kuvad. Istället blir hon bara mer beslutsam om att lyckas i livet, och jag blir mer beslutsam om att tycka om henne.

Det här är en film för dem som gillar romantik, men även för dem som njuter av vackra naturscener och som tycker om att insupa den japanska kulturen. För att efterapa M och gänger ger jag den fem kimonos av fem möjliga.

Nora Roberts-filmatiseringar

Var ju tvungen att se vad det hela handlade om, så jag hyrde dessa tre Nora Roberts-filmatiseringar. Ingen av dem var nog bra för att komma upp på Fia-skalan över filmer värda att recenseras, men däremot har de en fjärde syster som heter Montana Sky. Den är faktiskt sevärd.

Nu vet ni!