Så kom den första ridolyckan. Det var två hästar som blev irriterade av någon anledning (kanske red in i en myggsvärm, hästar är fjantiga) så de började skena och kastade av två ryttare. Det var inte jag som åkte av, men det kunde lika gärna ha varit jag. Jag satt på den bakomvarande hästen och såg hela förloppet från det att min vän ramlade av, landade på huvudet och nästan blev nedtrampad. Det såg värre ut än det var, men det hade potentiellt kunnat vara livsfarligt. Så, plötsligt minns jag med färsk tydlighet varför jag är livrädd för hästar. Det är sådana här dagar som det känns bra att vara vid liv!
Garmin BC 30 Wireless Backup Camera
2 år sedan
3 kommentarer:
ja,det kan gå illa om man har riktigt otur. Ridsporten har tyvärr hög olycksstatistik så var rädd om dig där uppe på hästryggen!! kram mamma.
Jag möter mycket hästar när jag är ute och cyklar och jag blir varje gång så förundrad över att de djuren är så rädda. De är ju inte precis små och behöver inte vara rädda.... Fjantiga är nog rätt ord.
Det fascinerande med hästar är att de inte kopplar ihop höger och vänster blickfång. Om de rider förbi en kråka på vänster sida, sedan vänder och rider tillbaka och ser kråkan från höger sida så blir det något helt nytt och potentiellt skrämmande... Så de har det inte helt lätt de stackars djuren!
Skicka en kommentar