Dear mom

Lugnet har lagt sig över Sofielund, Malmö, och jag sitter framför datorn och chattar med löst folk på facebook och msn. Sota ligger och snusar i sängen och Aska spionerar bland mina kläder i garderoben. Lustiga katter detta.

Sota råkade ut för ett rätt så stort trauma i söndags. Hon smet ut i trappuppgången då jag öppnade dörren, och då jag försökte plocka upp henne sprang hon upp på våningen över mig. Jag sprang efter henne och hon upptäckte då att grannen hade lämnat dörren på glänt. Jag hann bara tänka "Åh nej, du vågar inte..!" å så var hon inne i lägenheten. Som dessutom hade säkerhetskedjan på, så jag kunde inte komma in och hämta henne. Och som dessutom beboddes av två stora aggressiva hundar som försökte äta upp henne. Hon fick panik och sprang längre in i lägenheten för att fly undan dem, och de jagade efter henne, sen så sprang hon med hundarna i hasarna från rum till rum, fram å tillbaka, och jag hörde ägaren till hundarna skrika, katten skrika, hundarna skälla å det var ett jääkla liv. Det var en mardröm! Till slut lyckades ägaren stänga in sina hundar och öppnade säkerhetskedjan så jag kunde plocka upp katten (om hon nu levde?). Jag tittade in och såg min stackars vettskrämda kisse sitta i ett öppet fönster (på fjärde våningen) och allvarligt fundera på att hoppa ut. Stackars dumma Sota... Hennes svans var uppblåst och hon var chockad flera timmar efteråt.


Hur dum får man vara?