Kontemplerar livet

Allt och alla förändras... Även om vi följer samma rutin dag efter dag, åker till samma jobb, träffar samma människor och tror att vi inte gör något annorlunda så förändras vi. Din arbetskamrat slutar, du blir sjuk, du går upp/ner i vikt, dina vänner skaffar barn, du och din sambo växer sakta men säkert ifrån varandra. Yttre händelser påverkar det inre livet, får oss att reflektera över och omvärdera vår egen situation. Ibland kommer vi fram till att vi trivs med situationen, men ofta så leder förändringen till att man själv behöver göra en förändring för att trivas igen. 
När man sedan inte är helt på det klara med vad man vill göra av sitt liv så medför förändringen en massa förvirring. Så är det i mitt fall. Nu när jag får tid över för att sitta ned, koppla av och fundera så kommer ofta tankar om livet i allmänhet och om yrkesval i synnerhet. Vem är jag? Vad vill jag? Är jag på rätt bana? Omger jag mig med bra människor? Är jag där jag vill vara? Gör jag det jag vill göra? Jag har aldrigt haft några fasta mål, alltid följt med strömmen och det har varit en trevlig åktur. Men nu har strömmen stannat och jag är inte helt nöjd med vart jag hamnat, men vet inte vad som krävs för att jag ska bli nöjd igen.

Många människor drivs av att göra karriär och tjäna stora pengar. För mig är det inte intressant. Ett jobb ska vara meningsfullt och inspirerande, man ska ha kul, ha en ok lön och framför allt ha trevliga arbetskamrater och en lagom stressig arbetsmiljö. Jag vill göra mina åtta timmar, sedan kunna åka hem och koppla bort jobbet. Jag vill omge mig med ett stort gäng vänner, aldrig riktigt växa upp, jag vill hitta på massor med saker som  t ex brännboll, kubb, skidåkning, jag vill åka på mässor, jag vill nörda loss. Men vad vill jag arbeta med med? Var vill jag bo?

Baz Luhrmann sa i sin sång Wear Sunscreen att man inte skall känna sig skyldig om man inte vet vad man vill göra av sitt liv, och att några av de mest intressanta 40-åringarna han känner fortfarande inte vet vad de vill göra med sina liv. Men visst hade det varit skönt med en liten hint...? Som i Fågel-Fisk-Mittimellan, med någon som ropar "nu är det varmt!!!" när man kommer närmare målet, närmare den ultimata lyckan. För vi vet ju alla att vägen till den ultimata lyckan kan gå i kringelkrokar, det kan vara något helt annorlunda än vad man först väntade sig....

Svar på ovanstående existensiella frågor mottages tacksamt.

Kattkalendern

Har jag någonsin berättat för er om min kära katt-kalender med olika kattporträtt för varje månad..? Inte? Vad konstigt...

På bilden bredvid kan ni se mars-katten Dina, en russian blue-unge från Gävle. Denna månad är det ett porträtt av en norsk skogskatt vid namn Theoder. Theoder är en långhårig, bruntigrerad tabby med en vit nos och haka. På bilden räcker Theoder ut tungan åt kameran på ett ytterst ohyffsat sätt... men så är ju också katter väldigt ohyffsade varelser. =)

En kalender är bra att ha av många skäl. För det första så kan man varje månad njuta av ytterligare ett nytt sött kattansikte. Sen så kan man skriva ned saker som man måste komma ihåg, och arbetstider. (Denna månad är kalendern fullklottrad med det senare.) Sen kan kalendrar fungera som uppstressare, vilket är mindre kul ("Ånej, är vi _redan_ inne i september!")...

Men inte idag, för idag tar jag mig friheten att lata mig.

Har tagit det mogna beslutet att inte fixa på revideringen någonting idag eftersom jag uppriktigt sagt känner mig utsliten. Så jag ligger och läser DaVinci-koden, halvsover och gosar med mina pälsbollar. Ska nog vara skamlös och titta litet på Våra Bästa År nu också. Och kanske skriva litet på andra, mer roliga saker. Sen, jobba och tjäna pengar.

Sist av allt tänkte jag bara inflika en liten sak från min andra, minst lika braiga, pocketkalender (som idag känner sig litet åsidosatt).

"Att ibland stanna upp ett tag, kan vara enda möjligheten att orka gå vidare..."

- Citat av Olle Wedholm.

/Fia over and out