Kontemplerar livet

Allt och alla förändras... Även om vi följer samma rutin dag efter dag, åker till samma jobb, träffar samma människor och tror att vi inte gör något annorlunda så förändras vi. Din arbetskamrat slutar, du blir sjuk, du går upp/ner i vikt, dina vänner skaffar barn, du och din sambo växer sakta men säkert ifrån varandra. Yttre händelser påverkar det inre livet, får oss att reflektera över och omvärdera vår egen situation. Ibland kommer vi fram till att vi trivs med situationen, men ofta så leder förändringen till att man själv behöver göra en förändring för att trivas igen. 
När man sedan inte är helt på det klara med vad man vill göra av sitt liv så medför förändringen en massa förvirring. Så är det i mitt fall. Nu när jag får tid över för att sitta ned, koppla av och fundera så kommer ofta tankar om livet i allmänhet och om yrkesval i synnerhet. Vem är jag? Vad vill jag? Är jag på rätt bana? Omger jag mig med bra människor? Är jag där jag vill vara? Gör jag det jag vill göra? Jag har aldrigt haft några fasta mål, alltid följt med strömmen och det har varit en trevlig åktur. Men nu har strömmen stannat och jag är inte helt nöjd med vart jag hamnat, men vet inte vad som krävs för att jag ska bli nöjd igen.

Många människor drivs av att göra karriär och tjäna stora pengar. För mig är det inte intressant. Ett jobb ska vara meningsfullt och inspirerande, man ska ha kul, ha en ok lön och framför allt ha trevliga arbetskamrater och en lagom stressig arbetsmiljö. Jag vill göra mina åtta timmar, sedan kunna åka hem och koppla bort jobbet. Jag vill omge mig med ett stort gäng vänner, aldrig riktigt växa upp, jag vill hitta på massor med saker som  t ex brännboll, kubb, skidåkning, jag vill åka på mässor, jag vill nörda loss. Men vad vill jag arbeta med med? Var vill jag bo?

Baz Luhrmann sa i sin sång Wear Sunscreen att man inte skall känna sig skyldig om man inte vet vad man vill göra av sitt liv, och att några av de mest intressanta 40-åringarna han känner fortfarande inte vet vad de vill göra med sina liv. Men visst hade det varit skönt med en liten hint...? Som i Fågel-Fisk-Mittimellan, med någon som ropar "nu är det varmt!!!" när man kommer närmare målet, närmare den ultimata lyckan. För vi vet ju alla att vägen till den ultimata lyckan kan gå i kringelkrokar, det kan vara något helt annorlunda än vad man först väntade sig....

Svar på ovanstående existensiella frågor mottages tacksamt.

Boom boom boom

Even brighter than the moon, moon, moon..

Fias framgångssaga tog ett abrupt slut då hon rann ut på motivation. Med storkok har det blivit ett par, sisådär 3-4 stycken. Med sjukgymnastiken har det legat sämre till. Men jag tappar inte hoppet om att jag snart blir en bättre version av mig själv och får tummen ur och förändrar hela min tillvaro.

Vad har jag gjort annars då?
I helgen har jag sett en säsong av Gilmore Girls, lagt färdigt mitt 1000-bitarspussel, diskat, lagat storkok, dammtorkat, tvättat, vikt tvätt, betalat räkningar, varit social, varit sjuk, städat.


Är ändå rätt så nöjd.

So, what are you going to do with your life?

Ibland har jag lust å sätta in mig själv i en tidsmaskin, och åka tillbaka till tiden innan jag började här på universitetet och göra om och göra rätt. I så fall hade jag nog inte börjat jobba i Ped utan försökt börja jobba i PR på direkten, antagligen inte blivit lagchef utan stannat kvar tills Louise slutat, sen hade jag också slutat.

Jag hade nog engagerat mig mer i klassen, försökt få lite mer kompisar där, gått med i SNS och antagligen hade jag väl köpt den där dumma tröjan med trädet på... Då kanske jag hade blivit bjuden på Maries fest i lördags också, men å andra sidan hade jag nog ändå inte haft tid att fara eftersom jag hade varit upptagen med mina andra kompisar/farit på en utbildningsmässa för SNS räkning/jobbat extra med studentconsulting eller något liknande.

Problemet just nu är att jag känner mig lite utanför i klassen och lite out of the loop i den statsvetenskapliga världen. Satt och pratade med Jutta och what'shisname om vad vi vill jobba med. Fick den intelligenta frågan "Hur har du tänkt nå dit då?" och jag var rätt speachless. Alla andra har så fina förklaringar på hur de skall göra då de slutar plugga. Sen så har de också tagit kontakt med olika företag som de ska skriva uppsatser för, och så vidare. Alla andra har högtflygande planer, men jag vet inte ens vad jag vill skriva om.

Känner mig så oförberedd, jag borde ha en plan eller något för framtiden. Jag har inte ens en plan för nästa vecka och jag vet inte ens hur jag skulle artikulera denna plan, vad som är värt att tänka på mm.

Vet att jag ofta gnäller över detta, men det är en stor del av min tankeverksamhet just nu, ska försöka att sluta jiddra och istället börja trolla (fyndigt va?)

Nu ska vi sticka in till stan å svulla på max!

/Fia out