The Black Swan är en psykologisk thriller som handlar om Nina, en ballerina som kämpar för perfektion. Hon vinner huvudrollen i en ny produktion av Svansjön mot den tuffaste konkurrensen, men har problem med att ikläda sig den rollens dubbelnatur och får kritik för att hon är för frigid.
Allt eftersom produktionen fortskrider och Nina pressar sin kropp till det yttersta för den perfekta baletten, börjar hon hon uppleva att konstiga saker händer. Spelar Ninas sinnen ett spratt med henne... eller är det någon som försöker sabotera hennes balett?
Såg denna film på bio med ett par vänner på tisdagen och efteråt var det litet blandade reaktioner. Någon hade suttit och hållt för ögonen i ungefär halva filmen, en annan var chockad och mållös, en tredje tyckte inte scenerna med de kusliga händelserna var så scary, men att det var irriterande att försöka lista ut vad som skulle hända härnäst.
Jag var mest chockad över hur jag klarade av att se filmen. Det är inte en skräckfilm men den hade ett par riktiga "hoppa-till"-scener där jag skrek av förfäran. Men det var mest härligt pirrigt. Det var inte skrämmande så som det kan vara då hjälten jagas av en mördare som plötsligt hoppar fram från en gardin. Denna var skrämmande men litet overkligt, och mest jobbigt för karaktären Nina, därmed
litet jobbigt för mig som såg det. Jag knöt inte an till storyn så mycket för att jag har svårt att uppskatta balett, men Natalie Portman är lysande som den litet skygga och ångestdrabbade Nina, vilket vägde upp för detta.
Precis som en av mina vänner satt jag och försökte klura ut vad som var vad och ett par teorier slog mig:
Nina lär känna en balettdansös, Lily (spelas av Mila Kunis), och en tanke som slog mig rätt så tidigt var att hela storyn skulle kunna ta en Fight Club-twist. Eller en A beautiful mind-twist, kan man väl också kalla det.
En annan teori som slog mig gällde Ninas mamma, en riktig curlingmamma som daltade med Nina och var litet passivaggressiv. Det gav mig litet Norman Bates-vibbar (ni kommer väl ihåg psycho)?
Vad som egentligen var sant förtäljer inte denna recension, då jag inte vill spoila er. :)
Det är i alla fall tveklöst att filmen hade en tyngd likt de stora klassikerna, att Natalie Portman gör en lysande roll och att filmen var rätt så okej. Men den kommer inte ligga och skava i mitt undermedvetna. Har litet olustkänsla fortfarande, minns en scen speciellt där jag tjöt rätt så högt... För det så får den 3 pliés av 5 möjliga.
