Blindhet

I söndags såg jag filmen Blindhet och har funderat ett tag på vad jag skulle vilja säga om den...

Filmen är baserad på boken med samma namn av Jose Samargo och handlar om en epidemi som gör folk blinda. Det står rätt fort klart att det är en smitta som sprider sig, och för att förhindra att fler drabbas hamnar våra huvudpersoner i karantän på ett gammalt övergiven sinnessjukhus. Allt eftersom veckorna går så blir de fler och fler, och eftersom myndigheterna inte riktigt vet vad de ska göra av dem och ingen vågar ge sig in där för att riskera att sprida smittan, så får "internerna" veckoransoner med mat, men i övrigt så bryts kontakten med omvärlden. Det bildas en maktkamp för mat och vatten mellan de olika avdelningarna så samtidigt som alla försöker lära sig hantera bristen av synen, klara av att tvätta sig själv, mata sig själv, så måste de också utstå gängvåld, våldtäkter, svält och depressioner. Eftersom de lever i sån misär tar det inte länge innan folk börjar dö, och eftersom ingen vågar ta sig in i deras avdelningar så får de själva begrava sina döda ute på rastgården, fumlandes i blindhet. Bland dessa blinda finns också en seende, frun till en ögonläkare som blivit blind efter att han träffat en blind patient. Frun ville inte separeras från sin man, och har visat sig immun hittils mot blindheten. Hon är den som ser den misär de alla lever i, men kan inte heller berätta för någon att hon faktiskt inte blivit blind.

Jag köpte filmen efter min brorsa snackat om boken. Det är väl egentligen inte min smak, men den är faktiskt rätt så intressant. Det är helt klart en dystopisk thriller, inte så karaktärsbunden utan mer konceptuell. Vad skulle hända om alla i världen blev blinda? En efter en, utan förvarning. Hur skulle folk reagera? Skulle folk våga sig ut på vägarna? Hur skulle man bete sig mot varandra? Vad skulle staten göra? Hur länge skulle samhället fungera om ingen kunde leda de blinda?

Jag har svårt att tro att människor kan bli behandlade på så sätt om de skulle drabbas av en smitta för jag lever i tron att människor i kriser som dessa reser sig till utmaningen och tar hand om de sjuka, på de sätt de kan. I det politiskt korreka, socialdemokratiska samhället. Det är dock en intressant toch skrämmande tanke, hur snabbt det skulle kunna eskalera till kaos.

Det som jag saknade med filmen var mer karaktär hos karaktärerna, men samtidigt var det en fin avvägning som gjordes för att lyfta fram idén istället för karaktärer som driver historien. Tror det fungerar bäst som det är just nu. Filmen får en fyra!