Nu är det sista helgen i Trelleborg. Håller på att packa ihop mitt liv i små lådor och under tiden som jag gör det så finner jag saker som fört med sig minnen, och så fastnar jag i det förflutna. I första fasen var allt spännande, sen nu börjar jag komma in i någon slags tung fas där jag bara vill få det överstökat.
En del saker jag packar med mig har jag ju köpt till just denna lägenhet som har min och T:s något förvirrade komrpomiss-stil. Det kan vara något jättevackert som jag har propsat på att vi m å s t e köpa, men nu när jag ser det framför mig så passar det inte in i det nya hem jag vill skapa. Det tillhör inte den jag är längre.
Då känns det tungt när man inser att man måste göra sig av med det, och ofta så åker föremålet ned i packningen ändå för att jag hyser någon slags förhoppning om att finna en plats för det i mitt nya hem.
Det får bli en slags andra sortering då jag har kommit på plats. Eller så hamnar sakerna på vinden för att jag avvaktar en tid då de återigen kan passa in med den person jag är.
Äsch, som min gode vän Samuel Anders (Battlestar Galactica) säger:
"Lighten up a little bit. It's only the end of the world."
3 kommentarer:
Jag lider med dig. Det är tungt när ett förhållande tar slut och allt rörs upp till ytan igen när det är dags att flytta. Tänk på hur härligt du kommer ha det i din egna, mysiga lägenhet, där du kan göra som bara du vill. *kram*
ja det känns lite konstigt, vetskapen att du inte längre finns i Trelleborg.. Men i morgon är första dagen av resten av ditt liv!.. Lycka till gumman!! Kramar från mamma.
Tack så mycket Karin och mamma! Jo det känns konstigt just nu, och nu när allt är nedpackat känns det också väldigt verkligt och jobbigt. Kramar tillbaka.
Skicka en kommentar