The effects of stress

Yesterday at half past one in the night I got the idea that my alarmclock had gone off. I looked at it - drowsy - and thought it said six thirty, so I pulled myself up, took a shower, got dressed and fed the cats. The first clue I got that it was middle in the night was when my cats didn't come for breakfast. I went to the couch where my grey cat Aska lay, firmly asleep. I poked at her, she did wake but didnt move so much. Strange, I thought. But I couldn't stand there and poke the cat all morning, (no matter how funny it is to poke sleeping cats) I had to go to job. So I looked at the watch to see how late I was, and THEN I realized that the wristclock said 01.55. At first I thought the watch had stopped, but then I realized... it hadn't.

Needless to say, I was pretty upset. And my hair was wet. Do you know how bad it looks to go to bed with wet and short hair? It's bad. I would have to wash my hair again when I got up for the second time. Oh, the horror! I went back to bed, I tossed and turned all night, barely getting any sleep at all.

By telling this story to a couple of friends, I realized that (looking back on the past weeks) I have been completely stressed out. Some of it was workrelated stress.Some of it was anxiety for my boyfriend who today leaves me for three weeks in Thailand (I'm a little worried he will have forgotten something at home, like his passport, or that he will miss the plane).

The wake up was in deed a wake up call. Or more like a big blinking neon sign telling me 'Slow down!'. My boyfriend will get to Thailand, and I will get my work done when I get it done. I am doing it as fast as I can.

Now I'm sitting on the couch, all alone for the next three weeks. I'm missing my boyfriend all ready, but at the same time I'm excited about living alone, coming and going as I please, eating when and what I please (mmm bacon!), reading on the couch... I have a feeling I will get some more blogging done. ;)

Until next time, have a great weekend!

There's no time...

...to think about time!

För alla er hälsobloggare och träningsmänniskor:

Sitter å vräker i mig en hemmastekt burgare med smörgåsgurka, lök, ketchup och dressing. Brödet är av nyttigare variant och köttet är stekt i matolja. Hur ligger det på nyttighetsskalan, måntro? ;)

Ja, ja, jag vet, jag är en svullande, godisätande, latmast utan disciplin. Jag borde väl sätta fart å börja träna innan byxorna är för små, men jag IDS inte. Det är så mycket måsten, borden, skullen att jag till slut bara blockerar ut det... jag bara pendlar å jobbar, lyssnar på min mp3-spelare och drömmer om fantastiska scener i min bok som jag för tillfället bara har i huvudet... ser på Vänner, stirrar på arbetsförmedlingens hemsida och konstaterar att jag inte kommer få något av de jobben som ligger ute, stirrar på min blogg och konstaterar att jag inte skrivit något vettigt på år och dar... Det är som om jag börjar bli utbränd... eller någonting... Massor av tid och SÅ LITE GJORT.

Jag förstod nog hur tråkigt det skulle bli att jobba jämfört med att plugga (och jag jobbar inte ens heltid), men vad jag inte fattade var hur litet tid jag skulle få för mig själv. Jag måste lära mig att planera, stiga upp i tid, få ut det mesta av kvällen, för det är verkligen bara de där timmarna mellan sex och tio som jag kan göra något kul... och de flyger iväg innan jag hunnit varva ned ens.

Nej, nu måste jag rusa till bussen igen..!

Back to reality

Med en rungande käftsmäll har jag nu landat mitt i verkligheten igen, hann knappt återhämta mig från semestern innan det var dags att börja jobba. Detta innebär att jag varken hunnit städa lägenheten, tvätta eller fixa min ena hörapparat (som råkat ut för något underligt på en badstrand i Skåne). Inte heller har jag hunnit ta mig tid att sitta ned och börja revidera min uppsats. Får hoppas att jag hinner göra det imorgon, för denna dag kommer gå åt till hörapparatsfixande innan det bär av till kvantum för att jobba kväll.

Stress, stress, stress. I love it! =)

Btw, tänkte jag skulle starta min egen lilla kvantumblogg inuti denna. Förra sommaren lyckades jag spara vissa roliga frågor som jag fått från kunder, ska se om jag får lika roliga frågor denna sommar.

Igår var det dock en kvinna som var häpnandsväckande intelligent. Hon stod redo att betala och drog sitt Ica-kort från vänster till höger varpå hon nöjt konstaterade att det funkade. Sen förklarade hon för mig hur kortet bara fungerar när hon drar det just i den ordningen, och frågade mig sedan varför det var så. Tja, sa jag, det var en bra fråga...

Har ni upplevt samma problem? Går ert kort bara från vänster till höger? Eller har det någon annan underlig dragning. Maila in till den här adressen: Hjälpjagtrormittkortärgay@gay.com
Eller ännu bättre: bespara världen era konstiga funderingar.. ;)

/Fia over and out

[Ett nytt kundmeddelande: Med knytkalas på midsommar menade jag att vi alla tar med vår egen mat, inte så vi bjuder alla andra på något... =)]

/Fia over and finally out