Operation frusen jordgubbe

Operation frusen jordgubbe är genomförd. Har shoppat för dyra pengar idag. Har bland annat köpt en ny matta och massor med mat. Nu är jag trött som bara den å frusen ända in i märgen.

Malmöit i 22 dagar

Nu har jag varit Malmöit i 22 dagar, eller tre veckor och en dag. Första veckan spenderades med flyttbesvär, andra veckan spenderades med fattigdomsbesvär, tredje veckan slutade med en stor resa till bokmässan i Göteborg, och nu är jag åter i verkligheten.

Flyttbesvären bestod av att lägenheten var dåligt städad, och jag var tvungen att ligga på säljaren för att få det fixat. Det blev dock missat litet utrymmen där jag inte hunnit kolla efter, men det spelar ingen roll för nu har jag bott in mig och skitat ned själv.

Fattigdomsbesvären bestod av att jag låste ut mig själv ur lägenheten den första dagen (pga crappy säkerhetsnyckel och "hjälp" av S), vilket resulterade i akut fattigdom. Mycket månad kvar i slutet av pengarna makes Fia unhappy. Men men, jag har klarat mig med extremt små medel till min egen fascination.

Tredje veckan innebar ju lön och även en helg i Göteborg på bokmässan, vilket kan läsas om här.

Nu är det dags att landa litet, bo in mig, handla mat och annat grejs (mest på ikea). Nya livet har börjat!

"¨The things we owe", a.k.a. "Wake me up when September ends", a.k.a. "Bitter sweet Symphony"

: the soundtrack of my mood.

Nu är det sista helgen i Trelleborg. Håller på att packa ihop mitt liv i små lådor och under tiden som jag gör det så finner jag saker som fört med sig minnen, och så fastnar jag i det förflutna. I första fasen var allt spännande, sen nu börjar jag komma in i någon slags tung fas där jag bara vill få det överstökat.

En del saker jag packar med mig har jag ju köpt till just denna lägenhet som har min och T:s något förvirrade komrpomiss-stil. Det kan vara något jättevackert som jag har propsat på att vi  m å s t e  köpa, men nu när jag ser det framför mig så passar det inte in i det nya hem jag vill skapa. Det tillhör inte den jag är längre.
Då känns det tungt när man inser att man måste göra sig av med det, och ofta så åker föremålet ned i packningen ändå för att jag hyser någon slags förhoppning om att finna en plats för det i mitt nya hem.

Det får bli en slags andra sortering då jag har kommit på plats. Eller så hamnar sakerna på vinden för att jag avvaktar en tid då de återigen kan passa in med den person jag är.

Äsch, som min gode vän Samuel Anders (Battlestar Galactica) säger:

"Lighten up a little bit. It's only the end of the world."