Bra olyckliga slut och dåliga olyckliga slut

Att det skall vara så svårt att färdigställa saker och ting! Läste nästan genom hela första delen av Belgarath Besvärjaren då jag ledsnade på alla återupprepningar (om man läst serierna samt polgara besvärjerskan före kan det lätt bli litet kaka på kaka..). Så jag lade ned den och började läsa den 8-delar långa "Magikerns Saga" av Maggie Furey. Läste den då jag var runt 11 år gammal och kommer bara ihåg att den hade ett rätt så dåligt slut. Never the less, tänkte att jag jag skulle prova igen...

När jag var nästan färdigt med den sjunde boken hade jag helt plötsligt ingen lust att läsa klart den. Det är bara misär, elände och ingen ljusglimt whatsoever på horisonten i Aurians värld. Jag läser korta stycken då och då för att tvinga mig själv igenom den, och förundras över hur fröken Furey kunnat misslyckats så mycket med en så lovande saga. Samtidigt så funderar jag om det inte var så här det var meningen att det skulle gå hela tiden, och isåfall tycker jag verkligen inte om Furey över huvud taget. =/

Jag kan erkänna att jag för det mesta är svårflörtad när det gäller olyckliga slut och att Fureys saga redan från början hade dåliga odds att bli omtyckt av mig. Men det finns bra olyckliga slut, och så finns det dåliga olyckliga slut. Titanic hade ett bra olyckligt slut, Leo drunknade visserligen men det var ju en del av storyn, 2/3:ar drunknade faktiskt ombord på Titanic. Det var bitterljuvt, och sådana slut är helt okej. Sen har vi Maggie Furey och hennes jag-hatar-världen-och-alla-i-den-så-nu-ska-jag-skriva-världens-mest-eländigaste-slut. NOT okay.

Nu funderar jag på att börja om på ett "clean slate" så att säga. Funderar på att läsa om en annan fantasyserie om Paksenarion, som jag har för mig att jag också läst en gång i tiden. Den handlar om en soldattjej som påminner litet om Aurian (men förhoppningsvis så lyckas denna författare göra sina karaktärer omtyckbara). Sedan vill jag läsa Katharine Kerr:s verk om landet Devery...


/F over and out

Det som göms i snö...

Är nu på bättringsvägen och har faktiskt orkat gå till ica nära (10 min bort) både igår och idag. Det har varit otroligt varmt med solsken och fågelkvitter, och mycket har förändrats i rabatterna och i buskarna under tiden jag varit sjuk. Våren är verkligen här! Jag ska försöka sno en kamera och ta litet bilder av ett favorithus jag går förbi då och då, de har en stort träd med vita blommor som påminner litet om en hägg men är nog inte det.

Under helgen har jag sett på TV och haft lagom skoj. Dock så har det dykit upp en hel del intressanta serier; Dirty Sexy Money, Robin Hood, Chuck, Cashmere Maffia... Och så har vi glott på Power of 10 och Postkodsmiljonären, som faktiskt är rätt så roliga program (iaf för mig som gillar frågesport!).

Vad som varit bäst med att sitta instängd och vara sjuk är att när hjärnan kickade igång igen efter febern så var den full av idéer. Min hand bara grabbade en penna och började skriva. Jag har skrivit ungefär ett halvt kollegieblock nu med plot och bara älskar det. Det jag skriver nu är kopplat till mitt tidigare arbete, men utspelar sig en generation före mina hjältar föddes. Jag har kommit fram till att jag är tvungen att skriva denna historia först för att själv få veta exakt vad som hände innan min ursprungliga historia kickar igång med mina ursprungliga karaktärer.

Och det lönar sig verkligen! När historien började utveckla sig på pappret märkte jag plötsligt att karaktärerna blev levande. Jag kunde hoppa mellan dem och veta exakt hur de skulle låta, bete sig och se ut. Det känns så äkta, ibland är det som om historien skriver sig själv och jag sitter och ser på... Jag överraskar mig själv med att knyta ihop saker som jag trodde var helt olösliga, på ett sätt som verkar så genomtänkt - det verkar som om det är vad som varit meningen ska hända hela tiden, fast jag inte vetat om det själv! Det är som om allting redan finns där uppe i huvudet men att en del saker är undangömda till precis rätt tillfälle så att jag inte skall blanda ihop allting. (Det vore väldigt praktiskt om det var sant!)

Nu förstår jag exakt hur Neil Gaiman har det...
/F over and out

Familjen...

Jag är fortfarande mycket hostig och har förkylningsfeber så jag tog ett moget beslut att stanna i sängen hela morgonen och inte åka till AF... (jag hoppas min handläggare inte tror jag fejkar min sjukdom bara.) Jag är glad att jag stannade hemma, för litet senare fick jag ett samtal från min bror Johan. Vi pratade en lång stund om jobbsökande och diverse annat, och sen när han lade på ringde jag direkt upp mamma och började babbla med henne i nästan en timme, och sedan med pappa ett par minuter. Pappa skall fara till Maavas (fjällen) och pimpla, och eftersom han varit litet sjuk på sistone var jag litet orolig för honom och var tvungen ge han ett par varningar om att inte drunkna i isvakar och bli uppäten av björnar. Han skojade om att en örn kanske skulle komma och försöka flyga iväg med honom, men då sa jag att "det är ju ingen fara, du är alldeles för fet för det!"

När jag steg upp var morgonen redan över och jag åt frukost runt ett... Jag är på sprudlande bra humör efter att ha fått en stor dos av familjen. Jag gillar min familj, till skillnad mot de flesta svenskar. Vet inte vad detta underliga beteende kommer ifrån, måste vara från all god mat jag fått av mamma. Och av ett par slag i huvudet från en ketchupflaska. ;)

Det var extra kul att höra av Johan eftersom vi inte hörs så ofta. Jag ringde han för en månad sedan men utöver det brukar vi prata via mamma och pappa. Det är inte det att vi inte tycker om varandra, vi är bara väääldigt dåliga telefonringare. Min andra bror David brukar jag prata med litet oftare, då jag ringer upp mamma och pappa (vilket jag gör ganska ofta), och via denna blogg bland annat (Hej David!!).

Min familj är bäst! =)
/F over and out

Pigg, piggare, piggelin...

= Universalreceptet för att bli av med influensa.

Influensan är på väg att gå över, har fortfarande litet feber och hostar som bara den, men är mycket piggare vilket är skönt. Imorgon lär jag vara pigg nog för att gå ut, vilket är riktigt tur eftersom jag nu fått en kallelse till Arbetsförmedlingen (igen), de vill att jag ska dit imorgon på morgonen. Det märks verkligen att Trelleborg har en mindre arbetsförmedling än Luleå, för de är så otroligt pigga på att träffa alla sina arbetssökande att de skickar ut kallelser nästan varje vecka. Var ju alldeles nyss där på jobbsökarträff, och nu ska jag alltså dit och visa vad jag åstadkommit de senaste två veckorna. Samtidigt som det känns litet jobbigt att de skall ligga på mig så ofta är jag också glad för att de är så måna om sina arbetssökande. Och det kan ju inte skada i mitt jobbsökande heller. Ett problem är att det inte funnits så många jobb att söka, men jag hoppas min intervju på manpower och mina intresseanmälningar till Trelleborgs kommun räknas som någonting bra. Det handlar ju inte om kvantiteten utan om kvaliteten.

Nu ska jag gå å äta en piggelin!
/F over and out

Ynk...

Whoah! På kvällen efter intervjun verkade det som en hel del spänningar släppte sig och jag insjuknade i en rätt så vidrig influensa. Jag har legat ner i två dagar och haft hög feber, frossa, rinnig näsa och svårt att andas, vilket jag verkligen inte var beredd på. Det värker i princip ÖVER allt, speciellt i korsryggen, och hur jag än ligger så kan jag inte få en bekväm ställning. Mest av allt önskar jag att min mamma kunde vara här och ta hand om mig, men i brist på det så försöker jag ta hand om mig själv.

Men vet ni vad? På ett sätt känns det skönt att få vara sjuk. Att få ligga ned och göra Ingenting Alls, mysa med katterna och bara läsa. Och när jag tröttnar på att läsa, ser jag något på TV. Att jag först nu orkar sitta och skriva är väl ett tecken på att jag sakta men säkert blir bättre, mina ben darrar inte när jag går som de gjorde igår ialla fall. Men om jag gissar rätt så är den här influensan rätt så seglivad, så räkna inte med att få så värst mycket respons från mig dagarna som kommer. Och föresten, det är ingen idé att ringa heller eftersom jag tappat rösten.

Nu ska jag in i dimman igen...
/F out

Intervju avklarad!

Det gick jättebra och det var absolut ingenting att vara nervös över. Min intervjuare var en ung, trevlig tjej, och skulle vi ha träffats under andra omständigheter tror jag vi lätt hade kunnat bli vänner. Hon frågade mig de standardfrågor som brukar komma upp och jag svarade utan att krångla in mig eller ge för långa svar - vilket gjorde mig jättenöjd över mig själv. Jag var proffessionell och sansad... ibland får jag mina stunder! Nu hoppas jag bara hon ringer och säger att hon har ett jobb åt mig. *håller tummarna* =)

Under tiden ska jag fortsätta söka jobb själv, och så har jag tänkt gå förbi Malmö kommunhus samt IM (Individuell Människohjälp) någon dag och lämpa över min CV. Hade kunnat göra det idag men jag var inte precis utrustad för att gå långt (höga klackar).

Nu känns det VERKLIGEN som det har rullat igång för mig!
/F over and out

Concealer?

Imorgon är min intervju med manpower. Har övat in litet på intervjufrågor och planerat ut vad jag ska ha på mig (isch). Men vad jag inte planerat med var dessa mörka ringar under ögonen! Nu har jag surfat runt och kommit fram till att mörka ringar under ögonen inte alls beror på sömnbrist som jag trodde utan på osunt leverne i form av skräpmat och litet motion. Det kan jag väl gå med på, har varit en del tripper till Burger King på sistone, men vad gör jag åt dem då? Jo, tydligen går det att motverka mörka ringar genom att köpa någon creme eller concealer. Om jag köper en creme får jag ju ingen ögonblicklig hjälp, så det ryker. Kvar har jag concealervalet. Och vad är då en concealer? Är det samma som täckcreme och underlagscreme, eller är det olika? Och i vilken ordning skall det på? Och måste man ha puder på det för att inte se galen ut? För att lösa frågan om att dölja de mörka ringarna måste jag nu lösa gåtan med de olika cremerna... Och jag tänker inte citera Linda Bengtzing i den här frågan, för det KAN faktiskt vara rätt så svårt...

Det här är INTE sunt att gå runt att oroa sig över dagen före en viktig intervju...

/F over and out

Den skånska släktträffen

Voy voy.

Jag är ju norrlänning (som ni flesta redan vet) och detta innebär ju att jag är van vid det norrländska fenomenet "Dunken på bordet". Idag har jag lärt mig den skånska versionen. Jag skulle till ett par bekanta och "dricka litet kaffe"... JOJO, kaffe blev det. Och fem timmar senare = en sill&räk-skiva senare + 3 glas vin senare + massor med snack senare... var vi klara.

Jättetrevligt var det dock! Därför har jag kommit fram till att jag gillar dessa skånska släktträffar. =)

Rekryteringsdag

Jag har nu varit och "minglat" på Trelleborgs arbetsförmedlings rekryteringsdag. Det var litet av en besvikelse faktiskt. Arbetsförmedlingen är inte speciellt stor, ungefär 70 kvm, och i den har de nu försökt tränga in sju olika företag (varav 2 riktade sig till samhällsvetare och administratörer). Företagen hade var sitt skrivbord som de satt vid, och där de hade en liiten trekantig skylt där det stod vilka de var, men eftersom det stod 20 människor i vägen så var det väldigt svårt att hitta sig fram. Istället för att åstadkomma en sjysst mingling så åstadkom de vad som kallas "flaskhals" fenomenet. Folk stannade i öppningen och stirrade och undrade var de skulle ta vägen, arbetsförmedlingens personal var tvungen gå å praktiskt taget putta in dem i rummet varav folk snabbt ställde sig i kö till de två företagen som jag skulle prata med. Efter cirka 40 minuters köande och funderande så kunde jag i alla fall prata litet med en Profficekille som heter Rickard, han hade en sån där psykadelisk skjorta med ränder som flyter ihop så jag hade litet svårt för att titta på honom utan att bli sjösjuk... Jag lyckades i alla fall göra ett intryck (hoppas jag) för han tyckte jag var välmeriterad. =) Efter litet mer köande fick jag prata med en tjej på Lernia och fick då reda på att de inte hade någon där från tjänstemannasektorn (!!), men att de skulle vidarebefordra mitt CV till deras kollegor.

Det är min sammanfattning av rekryteringsdagen. Jag kom, jag såg, jag gjorde min plikt. Manpower Professional skippar jag att gå och prata med eftersom jag redan har intervju med dem på måndag.

Nu sitter jag återigen på Trelleborgs bibliotek och latjar runt med hönsen och tupparna.
/F over and out

Intervju

Fick ta emot ett samtal från Manpower idag som ledde till att jag blev kallad på intervju nästa måndag. Känns jättespännande och litet nervöst. Funderar på om jag fortfarande skall gå på Arbetsförmedlingens rekryteringsträff i Trelleborg på torsdag och det lutar åt att jag genomför det också, om inte annat så får jag en hel del förberedelse av att promota mig själv...

Helt plötsligt händer det grejor. Snacka om kul!

Och så har jag ju pyntat om i bloggen också, vad tycks?
/F over and out