...är utan omsvep de bästa föräldrarna som finns. Jag brukar säga att jag har fått det bästa av två världar, pappas humor och driftighet, mammas sentimentalitet och omtanke. De träffades då mamma var 14 och pappa var 18 år, gifte sig då de var 21 och 25 och fick sedan tre barn på raken, David, sen Johan, sen moi.
Pappa är ofta ute och ränner, varesig det är i fjällen med fiskekompisarna eller på golfbanan. Han gillar att ha många bollar i luften, men trivs också bra hemma med familjen. Mamma är den husmoderliga typen, trivs när hon får ha gäster som hon kan laga lyxig mat till, och varför inte låta dem sova över och ge dem frukost på sängen? Jag tror hon egentligen borde driva ett B n B.
Även om de kan vara rätt så olika när det kommer till hur saker ska utföras så är de väldigt överens när det gäller hjärtefrågor. När jag växte upp fick jag alltid höra hur bra jag var, om jag kom hem med ett G ifrån skolan så var det ingen som tyckte det var något att skämmas för, till skillnad från en del klasskamrater vars föräldrar lovade dem pengar desto högre betyg de hade. Jag kände inte att jag behövde prestera bra för att vara värd något i deras ögon, jag var bra precis som jag var. (Att jag sedan fick MVG för det mesta kanske berodde på att jag fortfarande hade kvar glädjen i att studera.)
Det är tack vare mamma som jag fått upp ögonen för romantik och kostymdramor (fick däremot aldrig mammas intresse för deckare, konstigt nog), och tack vare pappa som jag började läsa fantasy och se på science fiction. Pappa lämnade
Sagan om Belgarion framme då jag var runt 12-13, och jag upptäckte att jag störtälskade den serien. När jag blir förälder hoppas jag att jag kommer kunna sitta hemma och se mysiga serier med mina barn med.
