Dag 30 – Ett sista ögonblick

Sista utmaningsdagen. Denna gång gäller det ett sista ögonblick. Jag har många fina ögonblick som jag minns, kan knappt välja...

Men okej då.

Jag vill dra mig till minnes en särskilt rörande scen som involverade min familj och min kusin och hans två barn för litet mer än ett år sen. Det var kvällen före mammas 50-årsfest och jag hade flygit upp för att överraska henne. Jag smusslades in och för att jag skulle slippa gömma mig hela natten grattades mamma litet tidigt på kvällen innan med en födelsedagssång. För att det skulle bli en riktig överraskning så klädde vi ut mig i en dräkt som Johan tagit med sig från sitt jobb, med en mask som såg ut som ett troll. Det stora avslöjandet skedde som följande: först så klev vi alla in i köket och sjöng, och mamma stirrade förvånat på oss och på "trollfiguren". Hon hann inte riktigt registrera att det var en extra person med, men efter sångfinalen så hoppade jag fram och slet av mig masken och mamma blev verkligen riktigt överraskad, för att inte tala om paff och rörd, så då blev jag ju självklart också rörd och så stod vi där och kramades och grät litet och var glada för att få vara tillsammans.

Det var väl kul mamma? =)

Det var allt för denna utmaning. Tyckte det var skoj att skriva en liten grej varje dag, hade gärna fortsatt men nu är det ju slut rubriker. Om ingen kommer på nya rubriker förstås! Tack för mig!

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Min katt Aska är en riktigt smart katt, som jag säkert berättat om tidigare. Hon är också sneaky, beräknande och välllldigt nyfiken. En grej som jag har kommit på henne med på sista tiden är att hon hoppar upp på köksbänken. Men hon görde aldrig då jag är i närheten, för hon vet att hon inte får vara där. Men när jag har suttit länge i ett annat rum så glömmer hon liksom bort att jag är hemma, och om jag då ska dricka vatten eller hämta något från köket så kan jag ibland (har hänt 2-3 gånger) komma på henne med att stå på köksbänken, nära vasken, antagligen surplandes vatten från någon mugg som står i blöt i disken. Senaste gången så tittade hon upp med en min som var både skyldig och chockad. Jag sa lugnt till henne: "Men Aska då." och hon dök ned på golvet igen, blixtsnabbt.

Jag kan inte hjälpa att tycka att hon är urgullig som försöker lura mig på det där viset, och sedan då hon blir påkommen har anständigheten att se skyldig ut... Tycker det är sött trots att det handlar om ett oönskat beteende. Min söta, smarta Aska. *smälter*

Dag 08 - Ett ögonblick

Hört på stan:

Erika begrundar Malmöslätterna med kommentaren "Gu, va långt man kan se."
Linneas motkommentar: "Man kan nog inte se så mycket längre för där borta börjar nog jorden att bli rund."

No shit, Sherlock? ;)

Hört på stan nr 2:
Erika klagar på att hon fått en allt för stor macka. Jag konstaterar att "Du såg ju hur stor den var då du beställde den." Erika svarar: "Jo, men jag såg det jag beställde med mina ögon." (Menar att hon beställde med magen).

Ett ögonblick i sänder, en groda i munnen i sänder. Märks det att vi har umgåtts förrut? ;)